Men vad som tvingar Annie Lööf att avgå är inte riksdagsvalet utan den fullständiga genomklappningen ute i kommunerna. Misstagen på riksnivå har nämligen spillt ned till den kommunala och regionala nivån, som ju är Centerns verkliga livsnerv.
Vidden av Annie Lööfs valnederlag blir begripbart först när man inser att C på ett val halverades i tidigare Centerfästen som till exempel Dals-Ed, Färgelanda, Svenljunga och Kiruna. I Skåne som för inte längesedan var Centerland fick partiet 4,7 procent i regionalvalet. I snitt förlorade C var tredje väljare på landsbygden.
På lokalnivå är tillbakagången ofta oförtjänt. Medan partiledningen experimenterat har de folkvalda ute i kommunala nämnder och styrelser harvat på. De har jobbat som centerpolitiker alltid har gjort: pragmatiskt och lösningsorienterat. Som lokalt samarbetsparti har C varit populära. Efter valet 2018 var Centern det parti som fanns med i flest kommunala styren i Sverige. Centerpolitikerna ute i kommunerna har inte gjort något annorlunda sedan dess men ändå förlorar de nu sina uppdrag.
Därför är det inte konstigt att Annie Lööf känner ett tryck att avgå redan innan kraven har börjat höjas. Hennes stora misstag var inte att hon med gjorde stor sak av kampen mot SD. Det gjorde hon ju redan 2018. Misstaget var att bryta med den borgerliga orienteringen och signalera att hon ville ingå i en socialdemokratisk regering.
Det här accepterade inte väljarna ute i bygderna. De vet av erfarenhet att en rödgrön politik inte kommer att gynna landsbygden. Om någon till äventyrs glömt fanns bränsle- och energipriserna som ständig påminnelse.
En signal om att alla inte accepterade linjen kom redan i våras när en rad (t)unga riksdagspolitiker inte ställde upp för omval. Hit hörde bland andra tidigare CUF-ordföranden Magnus Ek, ekonomisk-politiske talespersonen Emil Källström, och jordbrukspolitiske talespersonen Kristina Yngwe. Raden av avhopp spelar roll nu när partiet ska leta en ny ledare. Flera personer som skulle ha varit tänkbara kandidater sitter ju inte i riksdagen.
Den som tar över efter Annie Lööf kommer inte att få det lätt. De sargade lokalpolitikerna ute i landet kommer sannolikt önska att partiet backar hem och tar tag i landsbygdsfrågorna. Men partiet har i hög utsträckning redan genomgått den förändring Annie Lööf och den så kallade Stureplanscentern siktade på. C hade bra stöd av storstadsliberaler i valet. Partiet har under de senaste två mandatperioderna samlat många nya medlemmar som lockats av nyliberalismen och av storstadens livsstilsfrågor. Samtidigt har de gamla värdefasta kärnväljarna hittat nya identiteter. Numera är SD största parti bland lantbrukare. Frågan är om det finns en väg tillbaka hem – eller om partiet måste fortsätta enligt Lööfs devis – framåt.