En röd LO-borg får symbolisera det faktum att partitillhörighet fortfarande tycks viktigt för att göra karriär inom LO. Att LO och S frivilligt kommer att separeras känns inte sannolikt, enligt ledarskribenten som i stället uppmanar fackmedlemmar som inte sympatiserar med S att lämna facket.
Och det kan ju på sätt och vis vara både rätt och fel. Beroende på om man betraktar LO och Socialdemokraterna som en kropp eller två separata enheter.
LO:s valbudget har tenderat att öka för varje val. 20 miljoner 2006, 30 miljoner 2018, 50 miljoner 2022. Det är inga småslantar. Det är mer än vad de flesta partierna lägger på valkampanjer. Dessutom är det lite oklart om de olika LO-förbundens budgetar är inräknade. De brukar nämligen lägga lika mycket pengar på valkampanjen som LO:s centralorganisation. Den egentliga siffran kan således vara ännu högre.
Målsättningen med LO-kampanjen är som regel att försäkra sig om en socialdemokratisk statsminister efter valet. Därtill brukar komma en serie direkta krav från LO på partiet. Det anmärkningsvärda är att dessa mål och krav är klart och tydligt uttalade av LO. ”Större resurser än någonsin läggs på en stark socialdemokrati”, deklarerar LO stolt i pressmeddelandet om deras valkampanj.
Från att historiskt varit en och samma kropp har de två utvecklats till två tätt sammanflätade enheter som gynnar varandra i symbios. Under lång tid var alla fackliga medlemmar tvångsanslutna till Socialdemokraterna och fackmedlemmarnas pengar slussades rakt in i partikassan. Och S har länge drivit en politik som gynnat facket och gett dem en särställning i samhället.
LO:s inflytande på S politik kan inte överskattas. Ekonomiska bidrag, de nära personkopplingarna och de sammanflätade organisationerna är anledningen till att facket står bredvid S-ministrarna på regeringens pressträffar. Och att LO-ordföranden sitter i partiets maktbärande verkställande utskott.
Kroppsdelarna gynnar varandra. Kroppen gynnar sig själv.
En organisation som köper inflytande med pengar brukar vi rynka på näsan åt. Om de dessutom köper inflytande samtidigt som makthavarna gynnar sig själva brukar vi det kalla korruption. Rundgången av makt och pengar mellan S och LO är en av de mest bisarra resterna av den socialdemokratiska makteran.
De demokratiska problemet ligger inte bara på statsnivå. Det finns lika stora demokratiska problem på organisationsnivå inom facket. Andelen medlemmar som röstar på S har sjunkit under lång tid. Den minoritet av LO:s medlemmar som sympatiserar med S kanske inte hetsar upp sig över att deras medlemsavgift går till Socialdemokraterna.
Men vad får de övriga? Av allt att döma kommer de få påtryckningar för att rösta rätt i valet. DN rapporterar att en stor del av LO-kampanjen går till ”en stor utbildningssatsning” och ”en investering i en programvara för att kunna nå alla medlemmar på telefon” (26/1). Som tack för medlemsavgiften kan alltså medlemmarna räkna med att få korrektionssamtal inför valet.
Vad får de mer för pengarna? Jo, uteslutning, om man inte tillhör rätt parti. Och stora svårigheter att få vara ombud eller ha förtroendeuppdrag. Vilket IF Metall nyligen visade genom att sparka en lokal ordförande i Luleå enbart på grund av dennes partitillhörighet. Krav på rätt partibakgrund för att få ha förtroendeuppdrag är något som brukar höra hemma i enpartistater.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Det finns några olika lösningar på det här problemet. Att LO och S frivilligt separerar sig från varandra synes inte sannolikt. Att ta bort fackens särställning vore att kasta ut den svenska modellen med badvattnet. Den enklaste åtgärden vore att de fackanslutna som inte sympatiserar med S fortsätter att lämna LO.