Finansminister Magdalena Andersson (S) är en av motståndarna, men det stora S-distriktet Stockholm med Anders Ygeman i spetsen har nyligen röstat för ett återinförande. Fastighetsskatten är däremot lika oönskad nu som den var 2008 när KD-ledaren Göran Hägglund lyckades driva igenom avskaffandet i alliansregeringen.
Socialdemokraterna i Stockholm, som antagligen har eldats på av den vänsterorienterade S-föreningen Reformisterna i frågan, använder intäktsfokuserade argument. Förutom att skatten ska vara progressiv och öka statens resursomfördelande roll motiveras den genom de ökade intäkterna till staten. S Stockholmsdistrikt verkar sedvanligt förblindade av ändamålet att garantera staten så höga intäkter som möjligt, och missar därmed hur negativ en sådan skatt kan vara för svenska fastighetsägare.
Det finns något principiellt fel med att beskatta föremål som människor redan äger. Det signalerar att staten har företräde och att tingen bara är till låns. När det gäller våra hem blir en sådan symbolik särskilt påträngande, eftersom de är livsviktiga för oss. Men även bortsett från principen har skatten en orimlighet över sig.
Idag finns en kommunal fastighetsavgift som under 2021 max kan uppgå till ett tak på 8 524 kronor per år. Med en progressiv fastighetsskatt utan tak skulle ett genomsnittligt svenskt småhus i stället kosta 22 500 kronor i skatt. För många är det således en hel månadslön som ska betalas som straff för att man äger ett hus av värde.
Resonemangen visar också på att (S) lever kvar i ett klassperspektiv, där ingen rörlighet finns över gränserna och resurser måste slussas från rika husägare till andra. Tvärtom har Sverige stor rörlighet mellan socioekonomiska grupper och två miljoner hushåll i Sverige bor i ett småhus. En fastighetsskatt skulle innebära att många som med nöd och näppe lyckats köpa sitt eget hus, eller som fått det i arv, kan tvingas flytta. Vissa skulle dessutom låta bli att köpa hus till att börja med.
Tvärtom kan en fastighetsskatt alltså minska antalet hushåll som har råd att äga ett hus, vilket får anses vara att pressa ner människor som arbetat hårt för att få äga något eget. Det gäller inte heller bara de som vill köpa eller nyligen köpt ett hus. De som inte nödvändigtvis har hög inkomst men som bott länge i ett hus som nu gått upp i värde, riskerar att behöva flytta eftersom fastighetsskatten baseras på husets taxeringsvärde i nuet.
Ur ett socialdemokratiskt perspektiv är återinförandet av fastighetsskatten ett stensäkert sätt att se till att staten får in så mycket intäkter som möjligt. Socialdemokraternas interna förening Reformisterna, som har drivit på för fastighetsskatten, har slagordet: ”Vi har råd”. Och visst har Socialdemokraterna råd. Med småhusägarnas pengar.