Läkare behövs i äldreomsorgen

Utformningen av svensk vård och omsorg präglas alltför ofta av byråkratins intressen snarare än patienternas behov. Att riksdagen nu tycks öppna för att tillåta kommunala läkare är förhoppningsvis första steget i en välkommen omvärdering.

Att tillåta kommunala läkare är ett viktigt steg till omvärdering av patienternas behov, menar ledarskribenten.

Att tillåta kommunala läkare är ett viktigt steg till omvärdering av patienternas behov, menar ledarskribenten.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Ledare2021-03-24 04:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Enligt dagens regelverk får regioner, men inte kommuner, anställa läkare. Men när Sveriges radios Ekot frågade (8/3) samtliga riksdagspartier om deras inställning till att ändra reglerna var de flesta positiva, och inget parti var helt emot.

Frågan har åter aktualiserats sedan Coronakommissionen lämnade sitt första delbetänkande i december. Den fann bland annat att bristen på läkare inom den kommunala äldreomsorgen var en bidragande orsak till den höga smittspridningen. Därför rekommenderade kommissionen också att regelverket borde ändras för att tillåta kommunala läkare.

Kommissionens slutsatser följde på Inspektionen för vård och omsorgs, IVO, hårda kritik mot behandling av covid-19 på äldreboenden. Mest upprörande var slutsatsen att en femtedel av äldre med misstänkt smitta aldrig fick någon individuell bedömning av läkare. I stället skedde det på distans, vanligen via telefon.

Huruvida lagen ska ändras för att tillåta kommuner att anställa läkare behandlas också i regeringens utredning om en ny äldreomsorgslag. Och som SR:s rapportering nu visar skulle alltså en sådan ändring troligen ha riksdagsmajoritetens stöd.

Att lagen ens är utformad på detta sätt är ett exempel på hur systemet prioriteras framför medborgarna. Enbart regioner får anställa läkare eftersom sjukvård är en regional uppgift. I grunden är det förstås rimligt att de olika offentliga nivåerna inte inkräktar på varandras angelägenheter. Men vilka uppgifter som hör till vilken nivå, och hur dessa definieras, tycks snarare ha utformats för att verka tydliga på pappret än efter verkligheten.

Det vore knappast orimligt att betrakta exempelvis äldreomsorg som ett bredare uppdrag än det vardagsstöd som det är i dag. Omsorg om äldre borde kunna innefatta vård. Åtminstone så länge den inte kräver sjukhusvistelse. Framför allt på äldreboenden vore det en rimlig ansvarsfördelning eftersom de flesta som flyttar in redan har ett stort vårdbehov. Då skulle kommunala läkare vara en stor tillgång.

Att överföra delar av ansvaret för sjukvård till den kommunala äldreomsorgen skulle också avlasta den regionala sjukvården. Förslaget ligger alltså i linje med andra försök att flytta vården längre ned i vårdkedjan, genom att till exempel stärka primärvården. Vilket behövs både för att bättre nyttja vårdens resurser, och för att patienterna ska får vård bättre anpassad för sina behov.

Under coronapandemin har det blivit uppenbart att dagens system med delat ansvar för vård gör att patienter faller mellan stolarna. Ska patienterna kunna sättas främst måste kommuner få ta större ansvar, till exempel genom att anställa egna läkare.