Uknadalen ser ut att slippa vindkraftverk i nuläget. Men den utdragna processen har skapat onödig oro både för de boende och för projektören, skriver ledarskribenten.
Det är inte omöjligt att det kommer att vindkraftverk i Ukna på gränsen mellan Västervik och Åtvidaberg. Men det allra mesta talar för att det inte blir så.
Västerviks kommun har sagt att de inte kommer stödja några projekt förrän ny vindbruksplan tagits fram, och den synes man verkligen inte ha bråttom med. Nu heter det dessutom att det är en ny översiktsplan som behöver bli klar. En politisk majoritet i Västervik är också skeptisk mot ny vindkraft. Flera partier i Åtvidaberg har redan nu sagt att de kommer rösta nej till projektet i dess nuvarande storlek.
Även om projektet mot förmodan skulle släppas fram av båda kommunerna i detta skede kommer det faktum att det ligger i närheten av värdefulla miljöer, som klassats som riksintresse, att saken sannolikt kommer fortsätta att processas i domstol därefter.
Motståndet från de boende synes kompakt. Argumenten de för fram är ordentliga. Slaskargument om mikroplaster och ohörbar påverkan har ingen framträdande plats. Argumenten om estetiska och ekonomiska värden finns där, men hur korrekta de än är i sak så är de inte vinnande. Bygder påverkas av grannar och de verksamheter som bedrivs där. På gott och ont. Men vad är egentligen alternativet? Att fastighetsägare inte ska få använda sin mark på ett sätt som genererar intäkter?
Här finns också argumenten kring vindkraftens lönsamhet och utländskt ägande. Det finns mycket som tyder på att de bär på sanning. Det ger skäl att bevaka frågorna och tillse att inte främmande makt får för stort inflytande över vår energiproduktion. Liksom att se till att vindkraftsbolagens moderbolag inte kan smita från sitt ansvar så snart vindkraftverken är uttjänta och ska monteras ned.
Men annars är lönsamheten en fråga som kommer lösa sig självt. Det är det som är det finurliga med marknadsekonomin när det inte finns några subventioner inblandade. Om nya vindkraftsparker verkligen visar sig vara kompakt olönsamma så kommer investeringarna snart att utebli och problemet löser sig självt. Och inte heller det problemet är särskilt relevant i sammanhanget.
Men de argument som de boende lägger störst vikt vid är också de som är mest relevanta, nämligen de om boendemiljöerna. Att befintliga boendemiljöer inte förstörs av nya verksamheter är ett etiskt och förvaltningsmässigt minimikrav. Det är just därför vi har detaljplaner och kommunala planmonopol. Den lokala demokratin ska kunna styra den lokala utvecklingen för att skydda befintliga miljöer.
Det är också exakt därför vi har det kommunala vetot mot vindkraftsprojekt. Kommunen har förvisso all rätt att lägga veto över projektet av vilken anledning de än råkar känna för. Men boendemiljöerna, i form av ljus- och ljudbuller, är såväl de boendes bästa argument, som kommunens viktigaste område att försäkra sig om.
Projektören meddelar att de ska lämna in en ansökan innan nyår. Då borde väl det hela vara klart inom kort, kan man tänka. Men så är det tyvärr inte. Istället kommer såväl vindkraftsbolaget som de boende med viss sannolikt att sväva i ovisshet under lång tid framöver.
Som det är nu kan ett eventuellt kommunalt veto nämligen ändras senare, och det i båda riktningarna. För om kommunen och länsstyrelsen släpper igenom projektet nu, och det överklagas och en lång period av rättsprocesser inleds, så kan kommunen fortfarande i en avlägsen framtid ändå lägga ett veto. Det har ju Västerviks kommun sett till att skapa praxis för. Och, å andra sidan, om kommunen lägger ett veto nu, med argumentet att översiktsplanen inte är klar, så kan projektören vänta in översiktsplanen och ansöka på nytt i framtiden. Det lär inte ge de boende någon ro på länge.
Att föregå ansökningar och meddela veto innan man vet exakt vad man stoppar signalerar måhända inte en överdriven respekt för processen. Men det är kanske ändå bättre att vara tydlig så snart som möjligt för att såväl projektören och de boende ska veta vad de kan förvänta sig av kommunen.
De här osäkerheterna visar att kommunens partier behöver vara tydligare med sina avsikter. Och att de inte kan gömma sig bakom ett icke-beslut om att vänta med alla godkännanden tills den nya översiktsplanen är klar.
Det hela illustrerar också att den nuvarande lagstiftade processen för att godkänna vindkraftverk inte bara leder till rättsosäkerhet för markägare och projektör, det förlänger också osäkerhet och oron för de boende. Att varje projekt för vindkraft ska gå igenom en sådan här process visar på att processen behöver ändras.