Den 8 mars varje år infaller den internationella kvinnodagen. En dag som ofta väcker blandade känslor. FN:s kvinnorapport visar att kvinnor och flickors villkor har förbättrats radikalt de senaste åren. Men samtidigt visar rapporten att var tredje kvinna har utsatts för sexuella eller fysiska övergrepp. FN pekar ut våldet mot kvinnor som den största enskilda faktorn som skadar, trycker ner och håller tillbaka kvinnor i både rika och fattiga länder.
Sedan 1200-talet har det funnits lagar om kvinnofrid i Sverige. Lagarna stadgade att den som slog, sårade eller dräpte en kvinna skulle böta med dubbelt så höga belopp som om det gällde en man. Man kunde också bli bötfälld om man ”slet öglor och snoddar” av hennes klädesdräkt eller tog henne över ankeln. Med kvinnofridslagar som funnits i nästan 800 år hade man kunnat hoppas att kvinnodagen inte behövde uppmärksammas längre.
Men fortfarande hindrar rädslan för att bli utsatt för brott flickor och kvinnor från att gå ut ensamma om kvällarna. Vinterns rapportering om sextrakasserier och övergrepp har gjort kvinnor än mer benägna att skydda sig själv. Försäljningen av försvarsspray har övergrepp ökat dramatiskt. En del skolor har infört självförsvarskurser. Tafsvakter på badhus är på många orter vardag och skyddsappen ”alone” som larmar personer i närheten om någon hamnar i en nödsituation laddas ner frekvent.
Vi möts ständigt av statistik som visar hur kvinnors situation är sämre än mäns. Förra veckan visade LO:s jämställdhetsbarometer att förbundets kvinnliga medlemmar tjänar betydligt mindre än män. Likaså publicerades en svensk studie på att fler män än kvinnor opereras för tarmcancer. Docent Louise Olsson som genomförde studien säger till Dagens Nyheter (1/3) att vilka patienter som opererades skilde sig mellan sjukhustyp, region och civilstånd, men vad som särskilt förvånade henne var de stora skillnaderna avseende hur många män och hur många kvinnor som opererades.
Enligt Olsson skulle förklaringen kunna vara att kvinnors cancer är mer spridd från början så att de inte kan opereras. Men hon framhåller också att det inte känns troligt då kvinnor brukar söka vård tidigare än män. Statistik visar också att kvinnor sjukskrivs betydligt mer än män. Det finns helt enkelt utmaningar för att kvinnors situation ska förbättras.
Regeringen har hälften manliga och hälften kvinnliga statsråd. Men de fokuserar på symbolfrågor. Lika antal går före riktiga möjligheter. Kvotering i bolagsstyrelser och borttagen möjlighet att överlåta dagar i föräldraförsäkringen är för regeringen viktiga frågor. Men jämställdhet innebär inte alltid exakt samma utfall, utan att ha samma möjligheter oavsett kön. Särregleringar är inte rätt, vare sig de gynnar kvinnor eller män.
Det är viktigt att titta på hur statistiken ser ut, i vilken riktning den går och vad den betyder för kvinnors situation. Det finns utmaningar för regeringen att ta vid. Men för det behöver den sluta fokusera på symbolpolitiken.