I början av mars kom Novus med en undersökning av försvarsviljan hos svenska folket (Fokus 2/3). De tillfrågade fick svara på frågan: ”Om Sverige invaderades av en utländsk makt, skulle du vara beredd att aktivt försvara dig och Sverige?”
De svarande fick också ange vilket parti de sympatiserade med. Resultatet var kanske inte jätteförvånande. Oppositionspartierna M, KD och SD hade högre försvarsvilja än de rödgröna partierna.
Mest benägna att svara ja på frågan om de personligen ville bidra till försvaret av Sverige var Sverigedemokraternas väljare. Sämst försvarsvilja hade Socialdemokraterna där ynka 55 procent menade sig vara beredda att personligen ställa upp för sina medborgare.
Det sista är förstås ingen rolig kunskap för socialdemokratiska traditionalister som ser S som det statsbärande partiet och det självklara valet för den ansvarsfulle medborgaren. S-märkte statsvetaren, och politiske redaktören Stig-Björn Ljunggren skrev att ”om siffrorna stämmer är det för jävligt” (Barometern-OT 15/3).
Den låga försvarsviljan förklarade sedan Ljunggren bland annat med nyliberalismens inflytande. Det är förmodligen helt rätt analys att göra om man är socialdemokratisk opinionsbildare. S skyller allt som är dåligt i samhället på nyliberalismen.
Men om man ska gräva lite djupare i möjliga förklaringar så kan partiernas könsfördelning spela stor roll. Det finns svensk forskning om vilka faktorer och identiteter som påverkar försvarsviljan. I december kom rapporten ”Svenskarnas försvarsvilja” av Daniel K Jonssons och Christoffer Wedebrand vid Försvarets forskningsinstitut, FOI.
Den visar till exempel att män i högre grad än kvinnor är beredda att försvara landet. Det torde ge stort utslag om man jämför SD med S. För medan SD har en tredjedel fler män än kvinnor som röstar på dem gäller nästan det motsatta förhållandet för S.
Skillnaderna mellan könen kan enligt FOI:s rapport åtminstone delvis förklaras med att fler män än kvinnor har gjort lumpen. Personer som har genomfört en grundutbildning inom totalförsvaret är nämligen i regel mer villiga att försvara landet än de som inte har det.
Till sist ska sägas att försvarsvilja är ett komplicerat begrepp. FOI delar upp det i olika delar som personlig, understödjande och allmän försvarsvilja. För vissa parametrar saknas det fortfarande tillräckligt underlag. Till exempel hur försvarsviljan skiljer sig mellan infödda och invandrade.
Klart verkar dock vara att om Socialdemokraterna inte ska behöva skämmas för att ha för många defaitister i leden behöver verka för att fler kvinnor ska göra värnplikten. Eller så kan de försöka locka tillbaka de manliga väljarna – som inte sällan synes ha gott till just det mer försvarsvilliga SD.