Socialdemokraterna och Miljöpartiet har misskött mycket under de senaste åtta åren. Det kommer bli jobbigt att rätta till och allt kommer inte att vara populärt. Även om arbetet är framgångsrikt tar det långt mycket mer än en mandatperiod. Vi har därtill rusande inflation som på grund av den lågkonjunktur vi är på väg in i är svår att parera.
Det är alltså inte helt dåligt att gå i opposition. Och även om Sverige går genom lågkonjunkturen betydligt mycket mer helskinnat med en moderatledd regering än med Magdalena Andersson vid rodret kommer Socialdemokraterna likväl stå där om fyra år och anklaga Moderaterna för att ha skapat den globala lågkonjunkturen.
Många av väljarna har trots Socialdemokraternas försök att sopa problemen under mattan insett vikten av och röstat för ett nytt styre. Och nu har vi det inom räckhåll. Det är främst två partier som behöver fundera extra på det förtroende de fått. Nämligen Sverigedemokraterna och Liberalerna. De kommande fyra åren är viktiga. Både för riket och för partierna. Sumpar de chansen kommer domen bli hård från de egna väljarna. Båda två behöver hålla igen.
Sverigedemokraterna behöver vara ödmjuka. De kan inte propsa på att få igenom hur mycket som helst av sin politik och bör förstå att de inte kan sitta i regering. Då spricker allt, och vi är tillbaka med den rödgröna röra många väljare hoppas Sverigedemokraterna utgör en garant mot.
Ett inte helt orimligt antagande är att Sverigedemokraterna insett att det finns mycket att torka upp efter S och MP. Att inte sitta i regering gör att man slipper bära ansvar för obekväma beslut och bistra tider. Man kan vara i opposition mot både regering och oppositionen. Tillräckligt nära för att få värme men inte nära nog för att bli bränd. Både genialiskt och lite fegt men samtidigt en sverigedemokratisk paradgren, men än mer det som gör det möjligt att hålla ihop de blågula.
Liberalerna behöver i sin tur hålla ordning på sina riksdagsledamöter. Nog för att det är liberal partikultur att avvika från partilinjen och nog för att L behöver profilera sig, men att strula nu innebär en svekdebatt vid nästa val. Dels för att L inte har råd att svika en gång till, dels för att det var landsbygden som avgjorde valet, och att krångla nu är att svika landsbygden. Det kan även vara värt att påminna att Liberalerna mest troligt är kvar på grund av stödröster från moderata väljare. Det förpliktigar.
Valrörelsen är över. Nu ska det byggas en regering och skapas politik. De blågula behöver alltså inte bara ro båten i land, de behöver också sitta still i den. Det borde inte vara så svårt. För hur det än är, är de överens om mycket mer än de rödgröna var. Så tygla känslorna. Sverige behöver er.