När man talar om Kriminalvården handlar det ofta om antal celler och om den yttre säkerheten. Svenska fängelser har blivit säkrare tack vare de dyra investeringar som gjordes efter några spektakulära rymningar på 00-talet. Värt att notera är att under år 2020 rymde ingen från svenska häkten eller anstalter.
När det gäller beläggning är det värre. Kriminalvården är fullbelagd. Det har bland annat resulterat i att fler dömda får vänta i frihet ute i samhället på att avtjäna sitt straff. Inne på anstalterna hanteras situationen genom att de intagna oftare bor tätt. Det ökar stressen och minskar möjligheterna till rehabilitering genom olika vårdprogram. Fler intagna än normalt placeras också på den lägsta säkerhetsklassen. Kriminalvården behöver uppenbarligen bygga fler fängelser. Ingenting i den svenska utvecklingen tyder heller på att vi skulle behöva färre celler i framtiden. Man kan också undra varför inte myndigheten fått större resurser i takt med att brottsligheten blivit grövre och mer komplicerad.
Men vad som också borde diskuteras mycket mer är kriminalvårdarnas situation. Enligt tillgänglig statistik ligger en vanlig ingångslön på drygt 25 000 kronor i månaden. Men värre är att medellönen för fast anställda fortfarande är under 27 000 kronor. Det är lågt betalt för ett jobb med stort ansvar och inte obetydliga risker. Att Sverige har dubbelt så hög kostnad per fängelsedygn som jämförbara länder beror definitivt inte på personalens löner.
Lönen är utan tvekan en orsak till att myndigheten över tid har haft relativt hög personalomsättning. Denna leder i sin tur till en mer eller mindre permanent brist på utbildade och erfarna kriminalvårdare inne på anstalterna. Snäva marginaler med bemanningen gör att många får vänta med att gå internutbildningar.
Inför sommaren 2021 sökte Kriminalvården inte mindre än 1 800 sommarvikarier. Det är många människor som ska rekryteras och utbildas under begränsad tid för att sedan jobba i krävande miljöer. Alla som haft sommarvikarier vet att dessa tar en del extra resurser i anspråk. Vikarierna riskerar också att bli mer utsatta när de är nya på jobbet. Erfarenhet är viktigt för att en kriminalvårdare ska kunna läsa av stämningen på en avdelning.
Lägger man samman allt detta är det egentligen konstigt att det inte inträffar fler särskilda händelser som den i Hälleby. Politiken måste ge Kriminalvården ekonomiska ramar som motsvarar uppdraget. Myndigheten bör inse att medarbetarna är den viktigaste tillgången. Lönerna måste bli högre. Inte minst för att få fler att stanna i yrket. Erfarna och trygga kriminalvårdare är det bästa både för de intagnas rehabilitering och för medborgarnas säkerhet.