Allt vi ser som svenskt sades vara någon annanstans ifrån. Midsommarstången är tysk. Köttbullarna turkiska. Så vi gör bäst i att flyga jorden runt för att samla på oss intryck, menade biljettförsäljarna på SAS.
Såklart tog kampanjen skruv. För visst finns det saker som är typiskt skandinaviska. Men en okontroversiell del av budskapet är att resande är en grund för framsteg. Att nya tankar föds i mötet mellan kulturer.
Friktionen som uppstår när två olika perspektiv möts sägs vara det som tänder kreativitetens glöd. Just den här inställningen har varit formativ för det senaste årtiondets politiska liv. Platser där människor från jordens alla hörn möts har setts som idealet. Som New York, Los Angeles och London. Och fram tills för bara några år sedan var det många på båda sidor om den politiska mitten som tjusades av tanken på Sverige som en dynamisk smältdegel av kulturer – ett New York i nationsformat. Men sedan kom migrationskrisen och satte den visionen på undantag.
Om resor till främmande länder är en förutsättning för framsteg lär 2020 – coronans år – bli ett förlorat. Men tvärtom kan isolering få kreativitet blomstra. Bland annat har den världskände engelske graffitikonstnären Banksy tvingats hitta nya utlopp för sin kreativitet, när gatorna inte längre är nåbara och han sitter i en lägenhet (The Guardian 16/4).
Blickar vi bakåt i historien inser vi också att isolering kan vara en källa till kreativitet. Inte minst om den sammankopplas med egensinne. Sveriges kanske främste träskulptör, Döderhultaren, levde en isolerad tillvaro i Oskarshamn. Precis som flera av de mest framstående konstnärerna har gjort, likt Giorgione och Van Gogh. Inom vetenskapen är det samma sak. Isaac Newton och Nikola Tesla gjorde revolutionerande framsteg samtidigt som de levde tillbakadragna liv. Filosofen Immanuel Kant tänkte stora tankar, trots att en inrutad tillvaro i Königsberg – en stad han nästan aldrig lämnade.
Smältdeglar till storstäder är kanske inte alls en förutsättning för kreativitet, som vi tänker oss i dag. De största framstegen kan göras på platser där det finns sinnesro, snarare än smaker från världens alla hörn. Och möjligen är det därför vi reser – för att hitta tid för den kreativa tanken.
Nu går resorna långt bort, eftersom transportmöjligheterna tillåter det. Förr gick de kortare, inom landet eller rent av kommunen. Men det går lika bra att revolutionera världen från en sportstuga i Karlskrona skärgård eller på Fårö som från ett pulserande Shanghai. Stora tankar tänks lika bra med utsikt över Vänern eller Vättern, som över Stilla havet.
Självklart berikar resor till andra länder oss. Framförallt lär världen bli fredligare när människor upptäcker andra länder med turistens nyfikna kamera i handen, än med vapen. Däremot behöver vi inte resa bort för att vara kreativa.