Solcellsparker är sällan estetiskt tilltalande, men det spelar mindre roll i sammanhanget, menar ledarskribenten.
Att kunna producera stora mängder el, när solen skiner, är förvisso långt ifrån oproblematiskt ur ett helhetsperspektiv. Elsystemet bygger på att lika mycket pytsas in i systemet som förbrukas i andra änden. Stora mängder el från solceller och vindkraft gör att den reglerbara kraften som kärnkraft och vattenkraft kan behöva dra ned sin produktion soliga och blåsiga dagar.
Det låga priset som uppstår när mycket el produceras samtidigt leder också till att den reglerbara produktionen blir mindre lönsam. Det problemet ska dock inte överskattas. Lönsamhet kan sannolikt skapas ändå, så länge man inte snedvrider marknaden med subventioner eller straffskatter för olika energislag. Men konsekvensen blir en stor variation i elpriset, vilket vi sannolikt behöver lära oss leva med.
Kärnkraften behövs tveklöst som en balanserande kraft i elsystemet. Men samtidigt är elbehoven i en nära framtid extremt höga, så vi har inte lyxen att välja bort de fossilfria alternativ som står till buds. Särskilt inte eftersom process- och byggtiden för solcellsanläggningar är en bråkdel av en ny kärnkraftsreaktor.
Därför är det mycket glädjande att antalet solcellsprojekt ökar i såväl landet som kommunen. Åsikter finns det alltid, som VT:s återkommande rapporteringar om projekten visar, men problemen är små samtidigt som möjligheterna är stora.
Att förlägga stora solcellsanläggningar på jordbruksmark är varken bra för kulturmiljöer eller vår livsmedelsförsörjning, om det inte sker på jordbruksmark som håller låg klass och inte längre anses produktiv. Optimalt, åtminstone ur klimat- och kulturhänsyn, synes vara att lägga det på improduktiv skogs- eller jordbruksmark.
Ett annat alternativ är att avverka skog för anläggningen. Det är inte optimalt ur ett klimatperspektiv, då ny skog inte planteras och kan fortsätta ta upp koldioxid. Men problemet ska inte överdrivas. Dels beror det på hur träden används och om koldioxiden återförs till atmosfären. Dels är ett hygge inte en värre klimatbov än ett ordinärt naturreservat, som inte heller ökar sin koldioxidinlagring över tid. Dessutom kan solcellerna bidra till elektrifiering som minskar fossila utsläpp.
Även om argumenten från de närboende kan påminna om argumenten kring vindkraftverk ska man vara medveten om att skillnaden är stor. Vindkraftverk kan påverka boendemiljön påtagligt genom ljud, ljus och rörelse, inte minst de rörliga skuggor som uppstår för de boende. Solceller har ingen sådan påverkan på de boende. Denna skillnad, tillsammans med att solceller är en mindre permanent åtgärd än byggnader, är också grunden till att kommuner har vetorätt mot vindkraftverk, men inte har något att sätta emot solcellsparker.
Kvar finns främst estetiska argument. Och det går ju såklart att förstå att närboende protesterar av den anledningen. Solceller brukar sällan vara särskilt sköna att titta på. Men då gäller det att komma ihåg en grundläggande äganderättsprincip – att man äger sin fastighet men inte sin utsikt.
Äganderätten – att få göra vad man vill och finner lönsamt med sin egendom och fastighet, så länge det inte aktivt stör någon annan – är en central rättighet. Som är helt avgörande för svenskt välstånd.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
När Socialdemokraternas lokala ledare tycker att kommunen borde kunna hindra vissa etableringar för att styra samhällsutvecklingen så andas det lite väl stort förtroende för centralplanering och social ingenjörskonst. Och för lite förtroende för äganderätten och enskilda människors förmåga att utveckla samhället bara det offentliga inte står i vägen.
Bara för att kommuner råkar ha ett planmonopol och kan sätta stopp för byggnader betyder inte det att de ska ges möjlighet att sätta stopp för affärsverksamheter eller annan utveckling. En lagstiftad begränsning av äganderätten ska inte tas som ursäkt för att fundera på ännu mer inskränkningar.
Att försöka styra var anläggningarna ska ligga, eller att peka ut vissa områden som lämpliga, är inte heller det att respektera äganderätten eller människors förmåga att skapa utveckling.
Med tanke på den totala handlingsförlamning kommunen verkar ha i vindkraftsfrågan borde kommunen snarare vara glad att den inte äger frågan om solcellsanläggningar.
Den enda policyn kommunen behöver på området är att den ska vara generös mot att bygga transformatorstationer eller andra nödvändiga byggnader i samband med solcellsprojekt.