I södra Sverige blir elsystemet att mer ansträngt. Effektbristen är nu så pass svår att energibolaget Uniper under tisdagen startade det oljeeldade kraftverket i Karlshamn. Och att köra igång reservkraftverk är en åtgärd som vanligtvis bara görs under riktigt kalla vinterkvällar. Inte under stekheta sommardagar.
Kort innan midsommar gavs också ett annat tecken på hur ansträngt elsystemet är i södra Sverige. Statliga affärsverket Svenska kraftnät och Vattenfall hade med kort varsel slutit ett avtal för att återstarta kärnkraftsreaktor 1 i Ringhals.
Enligt överenskommelsen betalar Svenska kraftnät 95 miljoner kronor i en engångskostnad för den forcerade starten, hanteringen av driften och liknande. Utöver det ska Svenska kraftnät betala Vattenfall 17,7 miljoner kronor per vecka under sommaren, för att säkerställa hög tillgänglighet.
Elen kan Vattenfall sälja. Avtalet gäller mellan 1 juli och 15 september. Totalt innebär det en kostnad på runt 290 miljoner kronor för Svenska kraftnät. Men kommer det stanna där?
I och med avtalet har Svenska kraftnät satt en prislapp på vad det är värt för staten att ha ett kärnkraftverk i drift, för att säkra en stabil elförsörjning. Och det är en ersättning som även kärnkraftsägarna i Forsmark och Oskarshamn lär vilja ha framöver. Signalen är också att blir läget bara tillräckligt kritiskt kommer staten att betala.
Hur har det då kunnat bli så här? I stora drag handlar det om politiska ambitioner att ställa om elsystemet, från ett med kärnkraft som bas i södra Sverige till ett baserat på vind och andra förnyelsebara energikällor. Den förändringen är fundamental, bland annat eftersom stora kraftverk bidrar med tekniska tjänster viktiga för nätens funktion. Ringhals-avtalet tar också sikte på just de tekniska kraven – ”att säkra spänningsstabiliteten och kortslutningseffekten i transmissionsnätet”.
Att effektläget har blivit så akut i södra delarna av landet är samtidigt inget som borde komma som en överraskning. Besluten att lägga ner fyra kärnkraftsreaktorer kom redan 2015. Svenska kraftnät har i ett par år varnat för att elförsörjningen blir alltmer sårbar.
Att Svenska kraftnät inte har agerat tidigare är anmärkningsvärt. Nu kostar i stället nödvändiga panikåtgärder miljoner kronor varje dag – insatser som bryter ner investerarnas långsiktiga tilltro till stabiliteten på den svenska elmarknaden.
Ett tungt ansvar för situationen vilar på politiken. Socialdemokraterna har låtit Miljöpartiet styra och ställa på energiområdet. Och oppositionen har inte gjort mycket mer än att komma med utspel för att rädda enskilda kärnkraftverk, bara dagar innan nedläggningar som aviserats för åratal sedan. Nu behövs långsiktiga lösningar med stabila spelregler. Inte fler panikåtgärder.