Hundratals potentiella nya arbetstillfällen på orten kan ändå vara korruption. Det är dock inte uppenbart för de kommuner som ändå delar ut fördelar, ofta med goda avsikter. Att, som i Karlstad, till underpris sälja kommunens fastighet utan konkurrens och budgivning till ett bolag med stora planer är lagvidrigt. Och det hade inte gjort någon skillnad om bolaget verkligen hade blivit framgångsrikt.
Dessvärre är liknande fall av korruption, eller gränsfall till sådana, vanliga i just kommuner. Ytterligare exempel som också har lyfts av Uppdrag granskning (14/3-18) är Västerviks kommuns försäljning av mötesplatsen Slottsholmen till den tidigare Abba-medlemmen Björn Ulvaeus. Också det gjordes med avsikten att förbättra platsen för invånarna, men det gör ingen skillnad vad gäller regler eller lämplighet.
Att just kommuner utgör särskilt bördig jord för korruption finns det flera förklaringar till. Statskontoret har i en rapport (2012) kommit fram till att kommunsektorns många upphandlingar och de kommunägda bolagen utgör särskild risk för korruption. Även Upphandlingsmyndigheten förklarar i sin vägledning (2017) att det i små kommuner ofta finns etablerade band mellan leverantörer och upphandlare. Och det kan vara något så enkelt som att kommunen väljer ett lokalt företag framför ett från en annan kommun, och på så vis bryter mot reglerna. Det handlar alltså inte främst om klassiska mutor, utan om alla former som leder till otillbörlig särbehandling.
Exakt hur vanligt det är med korruption i kommunsektorn är oklart, eftersom många fall aldrig avslöjas. De granskande medierna och potentiella visselblåsarna är färre i små kommuner. Men så handlar det heller inte enbart om medvetna regelbrott från de kommunanställda.
Många fall av korruption grundas helt enkelt på att tjänstemän eller politiker gör så som kommunen alltid har gjort. Det förklarade forskaren Gissur Ó. Erlingsson, Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet, på ett SNS-seminarium i oktober 2018. Den enskilda tjänstemannen som gynnar det lokala bolaget före det rikstäckande vet alltså ofta inte om att det handlade om korruption. Här finns enorma mängder kunskap om vad som är brottsligt och inte, som måste förmedlas till kommunsektorn.
Korruption är inte bara det som uppfattas som fel eller omoraliskt av allmänheten, utan det som helt enkelt är fel. En fastighet som kommunen äger måste också säljas till marknadspris för att invånarna ska få betalt för sin egendom – oavsett om det finns möjlighet till fler jobb för invånarna eller ej. Vissa politikers vilja att skapa nytta och glädje för kommunen måste därför tyglas till mer förvaltande format. Det handlar om välmotiverade regler, och spelar ingen roll om avsikten är att gynna de skattebetalande invånarna i slutändan.