Som politisk ledstjärna är klimatskammen busenkel att följa. Ta valfritt ord och avsluta med skam. Simsalabim så får vi köttskam, flygskam och mjölkskam. Som politiker eller tyckare i största allmänhet är det en lågt hängande frukt att plocka en dagsaktuell händelse och utkräva förläget rodnande kinder för klimatavtrycket som det orsakar.
Senast att beläggas med en klimatskammens logik är bokrean. Upsala Nya Tidnings litteraturredaktör Viktor Andersson skriver (26/2): ”I grund och botten är bokrean en klimatfientlig konsumtionsfest.”
Men får vi en bättre värld om vi drar ner på bokköpen? Knappast. Snarare lär vi få en mindre bildad, mer tunnelseende, värld. Ju färre böcker vi köper och läser desto färre litterära rum öppnas. Med det minskar förståelsen för andra människors erfarenheter. Den kittlande värld av bildning som lockar så många stängs när en välfylld bokhylla med nyutgivna titlar laddas med skam.
En invändning är att alternativet till färre fysiska böcker inte är en total avsaknad av litteratur, utan en läs- eller surfplatta med elektroniska skrifter. Dessa prylar är samtidigt inte utan klimatavtryck. Det papperslösa samhället slukar enorma mängder energi, som i värsta fall kommer ifrån riktigt smutsiga kraftverk. Och med klimatskam i maggropen bör såklart även nya läsplattor undvikas.
Problemet med klimatskam som politiskt riktmärke är att det inte finns någon hejd på hur långt den kan gå. Drar vi resonemanget till sin spets är nästan allt vi företar oss klimatfientliga handlingar. Det riskerar att ladda det viktiga klimatengagemanget med hopplöshet inför framtiden.
Bara att gå upp på morgonen och slå på kaffebryggaren är en gärning som kan sätta besvärande avtryck i produktionsleden av el och kaffe. Och samma resonemang går att ha kring allt i vardagen. Sojan i biffen, batteriet i elbilen och bomullen i ryggsäcken – allt kan vi paketera som en klimatfientlig konsumtion.
Ska människan göra en i grunden positiv klimatåtgärd finns det försvinnande få aktiviteter att välja mellan. Det ena alternativet är väl att leva av bär och nötter i skogen och bygga trähus, där koldioxid binds i virket. Det andra hon kan göra är att lägga sig ner och dö. Knappast upplyftande. Eller motiverande för framtiden. Bättre är att vända skammen till en konstruktiv medvetenhet, för att exempelvis undvika att slå på kaffebryggare i onödan.
Det måste helt enkelt finns en bättre strategi för att klara klimatomställningen än att utkräva dåligt samvete för i stort sett allt. Det behövs en mer hoppfull ansats om världen ska motiveras till ett stort klimatkliv än den skammens rodnad sprider.
Klimatskam är en kass känsla att ha för den som vill rädda jorden. Då är det bättre att köpa en bok, upptäcka nya världar och drömma om framtiden. Hopp och framtidstro bygger en hållbar värld där människan får plats.