Arbetsförmedlingen säger i ett pressmeddelande att myndigheten räknar med att stänga omkring 130 av sina 242 lokala kontor. De som ska finnas kvar kommer att ligga i större städer och lokala knutpunkter. De arbetslösa som bor i de mindre orterna förpassas till att resa till de kvarvarande kontoren, använda de digitala tjänsterna eller ringa in till Arbetsförmedlingen.
Anledningen till att kontoren kommer stängas är de minskade anslagen för 2019 och de aviserade förändringarna för myndigheten i januariöverenskommelsen. Nedläggningarna är ett beslut som tyder på att myndigheten valt den mest kostnadseffektiva vägen framåt snarare än att utgå från vilken roll den fyller i samhället. Att dessutom agera utifrån den reform som beskrivs i januariöverenskommelsen, men som ännu inte är beslutad, visar knappast på en vilja att ta sitt nuvarande uppdrag på allvar.
Enligt januariöverenskommelsen ska externa aktörer huvudsakligen matcha och rusta arbetssökande för arbetsmarknaden. Tror Arbetsförmedlingen att dessa aktörer kommer starta kontor i småorter och på landsbygd?
När Arbetsförmedlingen stängde kontor under 2015 var riktlinjen att ett annat kontor skulle vara tillgängligt inom en timmes resväg från de drabbade orterna. Då fanns 320 kontor och av nuvarande 242 ska man stänga 130. Det är orimligt att tro att alla de som lever med knappa medel kommer ha möjlighet att ta sig till de kontor som blir kvar.
De 113 kontor som har öppet ett fåtal dagar i veckan eller de 66 där möten kan bokas på förhand finns på mindre orter och med lärdom från tidigare nedläggningar ligger dessa i farozonen. Sådana finns i kommuner såsom Tranås, Kinda och Valdemarsvik. Enligt uttalanden från generaldirektör Mikael Sjöberg är det i den här typen av mindre kommuner som kontoren ryker först.
Arbetsförmedlingen måste naturligtvis anpassa sig efter minskade anslag, men att lägga ned hela kontor är inte en rimlig lösning. Myndighetens närvaro i hela landet är grundläggande för dess uppdrag, och därför är det bättre att dra ned på utgifter och tjänster men utan att lägga ned hela kontor.
Lösningen på myndighetens frånvaro är enligt politiker och tjänstemän digitalisering. Man har i flera år vurmat för övergången till digital matchning. I maj 2018 presenterades en offentlig utredning som konstaterade att Arbetsförmedlingen har en övertro till sin egen digitalisering och att de digitala tjänster som myndigheten tillhandahåller inte kommer att möta behovet som uppstår med kontorsnedläggningar.
Enligt Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får arbetssökande utan tillgång till digitala tjänster systematiskt sämre service. Svårigheter att använda datorer är också en av anledningarna till att personer längst från arbetsmarknaden inte kan få jobb. Omställningen förvärrar deras utanförskap.
Regeringen behöver se till att Arbetsförmedlingen finns i hela landet. Stängs lokalkontor helt kommer det vara svårt att bygga upp en närvaro igen. När det behöver satsas på landsbygdskommunerna väljer staten att retirera.