Men problemen är inte bara samhällsekonomiska i bemärkelsen offentliga intäkter och utgifter. Det handlar lika mycket om kompetensförsörjning. Och den demografiska utvecklingen låter sig inte stoppas. Även om effekterna här är starkare än nationellt, så är det en del av större trend som är svår att påverka. Och att försöka få fler yrkesaktiva att flytta hit är långt ifrån någon universallösning.
Istället för att försöka stoppa problematiska makrotrender kan man utnyttja andra mer potentiella trender.
En sådan är att de äldre inte bara blir äldre utan också friskare i förhållande till sin ålder. Frågan som behöver ställas är hur vi får våra äldre att hålla sig så friska som möjligt, och hur gör vi för att så många som möjligt av dem ska vilja arbeta längre än till 65-årsdagen? Många äldre jobbar längre än så redan idag och allt fler trappar ner gradvis istället för att sluta tvärt, vare sig nedtrappningen börjar vid 60 eller 70. Det är en sund utveckling som bör stimuleras.
En annan lång och kraftfull trend är digitaliseringen.
Förutom att den kan spara kostnader på många håll om den används klokt så öppnar den också upp för distansarbete i flera riktningar. Kunskapsintensiva tjänsteföretag lokaliserade i Västervik kan leverera tjänster till resten av landet, eller världen. Samtidigt kan tjänstemän arbeta hos lokala arbetsgivare och samtidigt bo eller befinna sig någon annanstans.
Som kommun får vi inte fastna i tanken att vi ska förstärka den kommunala skattekraften med inflyttningar. Problemen med kompetensförsörjningen hos de lokala företagen är mycket större än uteblivna skatteintäkter. Arbetsgivarna behöver å sin sida öppna upp ännu mer för att anlita kompetens på distans. För att utnyttja digitaliseringens potential behöver alla hushåll och företag ha bra bredband. Det är den överlägset viktigaste, och billigaste, infrastruktursatsningen kommunen och regionen kan göra.
Distansarbete löser dock inte kompetensförsörjningen för arbetare, såsom produktions- och omsorgspersonal. Vem ska ta hand om 1 200 ytterligare 80-plussare om tio år när det är 700 färre i yrkesaktiv ålder och omsorgen redan idag har bekymmer att hitta arbetskraft?
Att matchningsproblemen ökar är även det en negativ makrotrend. Vi får fler okvalificerade personer på arbetsmarknaden samtidigt som arbetsuppgifterna generellt blir alltmer kvalificerade. Att utveckla och utbilda arbetslösa är således nödvändigt. Satsningen på Campus bör fortsätta, men är inte tillräcklig. Företag behöver sannolikt ompröva sin syn på kompetensförsörjning och i större grad anlita och utveckla okvalificerade personer.
Dessutom finns en annan trend och kraft som kan utnyttjas på området. En allt större del av de arbetssökande matchas och utvecklas av fristående aktörer istället för Arbetsförmedlingen. För genomskinlighetens skull ska nämnas att jag själv är aktiv i denna bransch. Men det är inte en åsikt, utan ett faktum, att denna utveckling har pågått länge, långt innan den så kallade reformeringen av Arbetsförmedlingen, och att syftet med förändringen är att skapa innovation på matchningsområdet till nytta för alla.
Det finns ännu fler trender att utnyttja. Fortsättning följer inom kort.