Det är från företagen varenda krona ursprungligen kommer i den offentliga ekonomin. Till stor del från små och medelstora företag. Trots det är de sociala och ekonomiska skyddsnäten för företagare många gånger sämre än för anställda.
Det är ur detta perspektiv de statliga åtgärdspaketen bör betraktas. Företagare förtjänar helt enkelt stöd för att de tar ansvar för sin egen och andras försörjning genom hårt arbete. Företagen är dessutom värda att skydda för att de skapar vårt välstånd. Hur väl vår gemensamma ekonomi klarar sig beror på hur väl företagen överlever krisen.
Från regeringen syntes först de klassiska socialdemokratiska reflexerna att värna storföretagen. Men därefter har de visat att de lyssnat på kritik och konstruktiva inspel från andra aktörer. Det finns skäl att fortsätta göra det. Såväl Moderaterna och Kristdemokraterna som Svenskt Näringsliv har i dagarna kommit med goda förslag på ytterligare åtgärder för att rädda småföretagen.
Krisen kräver politisk handlingskraft, men också en viss kyla och insikt i hur stödet bör utformas. Tittar man på förslagen från regeringen och andra aktörer ser man att de allra flesta är breda stöd som inte riktar sig exklusivt till enskilda branscher och framför allt inte till enskilda företag. Precis så ska det vara. Stöd till näringslivet bör vara strukturellt och generellt – inte individuellt. I kris såväl som till vardags.
Den principen är lika relevant att hålla i huvudet på regional och lokal nivå. Även här krävs handlingskraft. Och här sitter beslutsfattarna nära alla de företag som nu kämpar för sin överlevnad. Behoven inom näringslivet lär inte ha undgått någon lokal beslutsfattare. Men just denna närhet gör det extra viktigt att hålla grundprinciperna i minnet.
Stöden till de lokala företagen ska vara så generella som möjligt. Riktade branschstöd är problematiska. Och så fort det blir tal om riktade stöd till enskilda företag är risken påtaglig att vänskap går före klokskap, med slöseri och en undermåligt hanterad kris som följd. Nu är inte tillfälle att snåla med resurserna. Men de ska användas på bästa sätt, så att näringslivet i sin helhet klarar sig så bra som möjligt. Och det är framför allt den relativt välbärgade staten som har möjlighet att sätta in åtgärder för att stötta företagen ekonomiskt.
Det betyder inte att kommunen inte kan påverka. Kommunen kan och bör agera så kraftfullt som möjligt inom kommunens egna ansvarsområden. Redan nu har det fattats flera goda – och generella beslut som kan bidra till företagens likviditet. Såsom att kommunen ser till att betala sina fakturor till lokala företag så snart som möjligt och ger möjlighet till anstånd för företagens egna betalningar till kommunen. Det saknas inte exempel från övriga kommunsverige på fler åtgärder som kan göra nytta. Tillståndsgivning, inspektioner och service gentemot företagen kan justeras för att vara optimalt för företagen.
Samtidigt behöver kommunen fokusera på att den ordinarie kärnverksamheten upprätthålls i möjligaste mån. Det finns också skäl att vara uppmärksam på krisens sociala risker i form av elever som far illa i hemmamiljö, våld i nära relationer, psykisk ohälsa och ökade suicidfall.
Alla har vi en roll att spela för att samhället ska ta sig igenom krisen. Kommunen har många och viktiga. Den bör därför undvika att ta på sig fler roller och mer ansvar än den vanligtvis har.