När bygglov får avslag på grund av en allt högre kulturklassning minskar möjligheterna att utveckla sin egendom. Och bygden riskerar att avfolkas.
När VT frågar de styrande politikerna om saken blir svaren svävande om balans mellan olika värden. Men uppenbart väger yttranden från länsmuseet och kommunens tjänstemän tungt.
Annat var det häromåret när såväl miljö- och byggnadsnämnden som kommunstyrelsen gladeligen sa ja till ett sjuvåningshus i centrum, när länsmuseet mycket tydligt uttryckte att redan hälften vore för mycket.
”Kulturmiljön är viktig men vi i kommunstyrelsen måste väga in flera hänsyn. Vill vi ha en levande stadskärna tror jag att vi måste få fler som bor och jobbar här” sa kommunstyrelsens socialdemokratiska ordförande Dan Nilsson (VT 191212). Koalitionskollegorna C och MP instämde.
När ett stort kapitalstarkt bolag ville bygga höghus tyckte Socialdemokraterna att det var en utmärkt idé att förstöra kulturmiljön i centrum, trots länsmuseets varningar. Men när Magdalena i Ukna vill bestämma vilken sida av huset altanen ska vara på blir det tvärstopp. Är det pengar och politiska kontakter som styr utvecklingen i kommunen? Eller är det så enkelt att politikerna vill ha utveckling i city och struntar i glesbygden?
Det här är inte främst en konflikt mellan tjänstemän och politiker. Det är en demokratisk självklarhet att politikerna har rätt att bortse från tjänstemännens och länsmuseets yttranden, så länge de följer lagen. Men det är demokratiskt relevant att titta på hur områden klassas av tjänstemännen, om politikerna upplever sig bundna av dessa klassningar.
Det gör tydligen Dan Nilsson. Han påtalar att ”inventeringen görs för att tydliggöra de kulturhistoriska värdena som finns, och som skulle finnas oavsett om kommunen har ett kulturmiljöprogram eller inte” (VT 10/5).
Majoriteten i miljö- och byggnadsnämnd samt kommunstyrelse, med Dan Nilsson i spetsen, fattar beslut utifrån tjänstemännens klassningar och yttranden. Man föregår på så sätt ett kulturmiljöprogram innan det beslutats. Värdena finns ju där ändå, enligt kommunalrådet, trots att någon policy eller program ännu inte beslutats.
Men när det kommer till marknadsföringsbidragen till elitklubbarna resonerar Dan Nilsson uppenbart tvärtom. Trots att det ligger en policy, framtagen av tjänstemännen, klar för beslut, och trots att den i tidigare version tydligt talade emot marknadsföringsbidrag, så ser Dan Nilsson inga hinder att ta nya raska beslut om bidrag. Bäst att skynda på innan det kommer någon policy som hindrar oss, synes tanken vara. VT frågar kommunalrådet om beslutet hade blivit annorlunda om riktlinjerna varit på plats innan. ”Det har jag svårt att uttala mig om”, blir svaret (12/5).
Dan Nilsson har haft lite otur med principerna på sistone.
Dan Nilssons nyvunna respekt för kulturhistoria är såklart glädjande. Men emellanåt uppstår konflikter mellan utveckling och bevarande. Då är det bra att ha principer, eller till och med värderingar, att luta sig mot.
Ett försiktigt tips till Socialdemokraterna är att hålla sig konsekvent till hur de följer yttranden från länsmuseet. Om de nu inte förmår vara konsekventa så är tips nummer två att bry sig lite mindre om elitidrottsmän och storföretag med gott om pengar och goda politiska kontakter. Och bry sig lite mer om enskilda människor som försöker skapa en god tillvaro i glesbygden.