På torsdagen var det Liberalernas och Centerpartiets stora dag då de fick presentera de skattesänkningar som utlovats. På fredagen tog Liberalerna dessutom plats på egen hand och avslöjade satsningar på integration, polis och fängelser. I allt detta råder ingen brist på goda avsikter, men genomförandet är både rörigt och klumpigt.
Mycket av det som L-ledaren Nyamko Sabuni presenterade på fredagens pressträff var egentligen inga nyheter. Dock är det positivt att L uppenbarligen har bidragit till att mer pengar går till fler poliser och utbyggnaden av fängelser. Under torsdagens pressträff som Sabuni höll med C-ledaren Annie Lööf var det dock så många nya och aviga detaljer att förslaget lär ha orsakat djupa veck i flertalet pannor.
Skattesänkningarna som C och L har åstadkommit i regeringens budget består till att börja med av två delar – en permanent och en tillfällig. De båda sänkningarna omfattar i sin tur olika grupper, fast ändå inte. Den permanenta skattesänkningen gäller på förvärvsinkomster, vilket inkluderar allt utom kapitalinkomster, och får fullt genomslag för lägre månadsinkomster. Den tillfälliga skattesänkningen omfattar dock enbart arbetsinkomster under 2021 och 2022, och ska därefter övergå i den permanenta skattesänkningen på förvärvsinkomster. Och detaljerna slutar inte där – skattesänkningen på arbetsinkomster under 2021 kommer att betalas ut först vid midsommar 2022 i en klumpsumma.
Skattesänkningar är principiellt av godo, eftersom de ger människor lite mer frihet att bestämma över sina egna intjänade pengar. Men en stor fördel är också att skattesänkningar uppmuntrar egen försörjning, eftersom det märks att lite mer av lönen då blir kvar i plånboken. Detta kräver dock att sänkningen är enkel att förstå och effekten tydlig. På de punkterna har C och L inte många rätt.
Att sänka skatten på förvärvsinkomster uppmuntrar inte nödvändigtvis människor att arbeta, eftersom det även gäller exempelvis inkomst från a-kassa. Och om den tillfälligt höjda arbetslöshetsersättningen blir kvar kommer det alltså att innebära en ännu högre inkomst för arbetslösa, vilket i sin tur lär leda till en ökad arbetslöshet. Den tillfälliga skattesänkningen på arbetsinkomster lär heller inte bli en morot för att arbeta, eftersom effekten inte slår till förrän i klumpform sommaren 2022.
Nog är det en bedrift att C och L lyckats driva igenom skattesänkningar i en rödgrön regering. Men frågan som bör ställas är vilka eftergifter som Sabuni och Lööf behövde göra i utformningen av skattesänkningarna och i andra delar av budgeten. Det hade fortfarande varit ett rimligare alternativ att ingå i eller samarbeta med en borgerlig regering, där alla drar åt samma håll i den ekonomiska politiken. Då hade skattesänkningarna säkerligen blivit enklare, större och del av en fungerande helhet.