Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna har enats om en ny energiöverenskommelse. Liberalerna valde att hoppa av samtalen.
Det viktigaste beslutet handlade om en avskaffad effektskatt för kärnkraften. 21 000 svenskar är sysselsatta inom kärnkraftindustrin, och 400 000 personer i basindustrin är beroende av kärnkraften. Men kärnkraften betyder mer ändå. Stabil eltillgång är nödvändigt för Sverige, samtidigt som möjligheten för Baltikum att importera svensk el innebär ökad trygghet och stabilitet i vårt närområde, vilket Centerpartiets Rickard Nordin framhöll på den för partierna gemensamma presskonferensen.
Partierna har också gemensamt kommit fram till att fastighetsskatten på vattenkraft sänks, vilket är rimligt då de två viktigaste energislagen inte bör missgynnas. Stöd till förnybar energi kommer också att ges, genom att exempelvis elcertifikatsystemet ska förlängas och bytas ut.
Ett mål om 100 procent förnyelsebar energi 2040 har satts upp. Men samtidigt finns det ingenting som hindrar nya reaktorer för att byggas. Det finns inget slutdatum för kärnkraften. Den tidigare överenskommelsen gäller dock än: inga subventioner ska ges till kärnkraften.
Alla partier ser sig som den stora vinnaren av energiöverenskommelsen. På sociala medier jublar MP över det nya målet för förnyelsebar energi, samtidigt lyfter Alliansparterna fram att man har räddat kärnkraften. I en bra kompromiss brukar alla vara förlorare på något sätt. När alla partier utropar sig till vinnare kan man räkna med att något parti kommer att bli besviket.
Mycket talar för att det kommer att bli Miljöpartiet. Hur mycket än MP hyllar målet om förnyelsebar energi så har MP missat det de andra partierna har insett. Lagar, skatter och bestämmelser kommer att göra större skillnad för hur den framtida energin kommer att produceras än ett mål utan medel. Miljöpartiets ovana att styra har återigen visat sig. Eller kanske är det så att Miljöpartiet är mycket väl medvetna om vad överenskommelsen innebär, men har blivit varse att en nedläggning av reaktorer medför stora konsekvenser för befolkningen och det därför är ogörligt.
Visserligen har partierna också beslutat om att skadeståndsansvaret för kärnkraft höjs från tre miljarder till tolv miljarder, trots att frågan fortfarande diskuteras på EU-nivå. Det är dock inte en bestämmelse som påverkar den dagliga energiproduktionen så som effektskatten gör.
Det är glädjande att energiöverenskommelsen innebär att tillgången till svensk energi säkras. Förnyelsebar energi ska och kan inte konkurrera ut kärnkraften så som Miljöpartiet vill. Den förnyelsebara energin fungerar utmärkt som ett komplement till kärnkraften och kan göra skillnad säkerhetspolitiskt genom export till Baltikum och klimatmässigt genom att ersätta kolkraft i exempelvis Danmark eller Tyskland. Men för det behövs också kärnkraften.