Det är en ny typ av organiserad brottslighet, med utpressning av företagare, påtryckningar, tystnadskultur, hedersmentalitet inom släkten och stora sammandrabbningar på gator och torg. Polisen har konstaterat att klanerna brett ut sig på västkusten, även i flera småkommuner. I Göteborg har en utredning visat att det gått så långt att tystnadskulturen tagit sig in i kommunen. Synlig brottslighet tillåts fortgå, hot riktas mot tjänstemän, klanerna ingår i personalstyrkan, och ledningen tystar ned problemen.
Det finns alltså mycket goda skäl till att ha koll på klanernas utbredning. Det är bakgrunden till Sverigedemokraternas motion om en extern utredning av i vilken utsträckning kriminella nätverk påverkar myndighetsutövningen i vår kommun, samt att kommundirektören får i uppdrag att inhämta förvaltningarnas bedömningar i frågan.
Tjänstemännens svar på motionen är välformulerat och berättar att kommunen har ett pågående arbete med att kartlägga hot och kriminalitet i olika grupper. Det skulle mycket väl kunna vara så att kommunen vet exakt var man har klanerna (och var man inte har klanerna). Men eftersom förvaltningen inte nämner klaner med ett ord i sin skrivning så blir man inte så mycket tryggare på området när man läser den.
Om denna lucka i svaret beror på att kommunen ännu inte reflekterat över att klanerna kan finnas här, eller om man är väl medveten om dem men inte vågar uttala ordet av rädsla för att stöta sig med någon är oklart. Det fanns hur som helst en god anledning att kommentera klanerna eftersom motionen de besvarar handlar om just det.
Av samma anledning, och med tanke på otydligheten i förvaltningens skrivelse, så var det ett bra tillfälle för fullmäktige att lyfta på locket och diskutera frågan ordentligt när motionen avhandlades.
Men det tyckte tydligen inte merparten av fullmäktige. Med undantag av Socialisterna tog samtliga partier som begärde ordet istället tillfället i akt att gå i polemik i invandringsfrågan. Det inkluderar SD får man konstatera. Här fungerar debatten i fullmäktige ungefär lika bra som ett par i en dysfunktionell relation som tvångsmässigt bråkar om vem som först höjde rösten eller först var otrevlig och aldrig kommer fram till sakfrågan de knappt hann börja prata om.
Vissa saker har förändrats i vårt samhälle den senaste tiden. Vill man inte se det så kan man inte hindra att förändringarna påverkar själva samhället.
Det var inte särskilt många år sedan den som pratade om hederskultur stämplades som rasist, vare sig personen var debattör, skribent, politiker eller till och med forskare. Hederskultur var ett påhitt som inte existerade och den som hävdade något annat motarbetades med alla tillgängliga medel. Hur många personer i Sverige mördades och tvingades leva i förtryck för att vi under alla dessa år inte kände för att tala om saken? Låt oss för guds skull hantera frågan om kriminella klaner lite mer begåvat.
De kriminella klanerna finns på riktigt. Och de är i förlängningen, om de inte motarbetas, systemhotande. Men vi verkar inte veta om de finns i vår kommun, eller hur problematiken ser ut här. Och inte verkar man vilja ta reda på det heller. Eller ens diskutera frågan i sak.
Företagare som lever i skräck under konstant hotbild och tjänstemän som inte vågar fatta korrekta beslut är tydligen acceptabla risker för att våra stackars folkvalda ska slippa diskutera jobbiga grejer.