Sedan i torsdags jagar svenska försvaret en främmande farkost i Stockholms skärgård. Svensk signalspaning har uppfångat nödsignaler per radio mellan området och den ryska exklaven Kaliningrad, tidigare Königsberg. En ryskägd oljetanker, ett misstänkt moderskepp för miniubåtar, har legat stilla och väntat några dagar utanför svenskt vatten. När detta skrivs har tankern, sedan dess belägenhet blev allmänt känd, först sakta och till synes utan mål tuffat söderut i Östersjön och sedan vänt mot nordost. Ryska försvarsdepartementet förnekade på söndagen att någon rysk ubåt var i nödläge.
Både den ryska kommentaren och ubåtsjakten känns alltför väl igen från 1980-talet. Efter grundstötningen av U 137 utanför Karlskrona 1981 upplevde vi 10 år av upprepade kränkningar och ubåtsjakter. Svenska flottan tillbringade ett decennium i ett tyst krigstillstånd på Östersjön. Efter 20 års nedrustning och avspänning verkar vi vara på väg tillbaka.
Under året har säkerhetsläget kring Östersjön försämrats. Ryskt flyg har övat bombning av svenska mål och ryska jaktplan har förföljt svenskt signalspaningsflyg. Den typen av händelser är obehagliga och aggressiva, men de inträffade över internationellt vatten och var därmed inga formella kränkningar av svenskt territorium.
Nu pekar uppgifterna på att en ubåt eller miniubåt trängt in i skärgården utanför Stockholm. Det är en mycket kraftig eskalering. Det är svenskt territorium. Det är inte bara en aggressiv handling, det är en kränkning av svenskt suveränitet och i det närmaste en krigshandling. Kränkningen är oacceptabel och behöver bemötas med de medel vi har till buds. En inkräktare ska tvingas upp och identifieras.
Situationen över och under Östersjön är inte en enskildhet. Annekteringen av Krim, invasionen av östra Ukraina och kidnappningen av en lettisk gränsvakt är alla händelser som tydligt pekar på ett nytt expansionistiskt och aggressivt mönster i Ryssland.
Den nya situationen kräver fasthet av vårt försvar och den nya regeringen. Det får inte råda någon tvekan om vår försvarsvilja eller att vi inte accepterar kränkningar av svenskt territorium.
På torsdag presenteras statsbudgeten för nästa år. Nu behövs det substantiella förstärkningar av Försvaret så att vi visar att vi tar det försämrade säkerhetsläget på allvar.
Försvaret behöver omedelbart få utökade förmågor. Enveckasförsvaret där vi enbart kan möta en angripare på en plats under en vecka är för lite. Om det nu skulle inträffa en samtidig kränkning utanför exempelvis Karlskrona måste även den kunna stoppas. Ett rimligt första delmål för försvarsförstärkningar under mandatperioden är två veckor och två riktningar. Vårt territorium får inte vara ett säkerhetsvakuum där främmande makt kan göra som den vill.