Den politiska ledningen brukar klappa sig själv på axeln och berömma kommunen för att ha sådana välfungerande bolag. Och betona att det är tack vare dem och de intäkter de genererar som vi kan behålla nivån på vår kommunala välfärd och service. Alternativet vore en skattehöjning, brukar det heta.
Det vore intressant att veta om de styrande politikerna nu resonerar konsekvent. Kommer de beräknade förlusterna i bolagen att generera en sämre välfärd?
Eller kommer bolagens förluster att tvinga fram en skattehöjning? Kommer det S-ledda styret att vilja avveckla de kommunala bolagen om förlusterna fortsätter kommande år? Det är, som alla företagare vet, inte riskfritt att driva företag. Men S-styret har sett vinsterna och blundat för riskerna.
Det kommunala bolaget som räknar med förluster i miljonklassen är Västervik resort.
Hur de prognostiserade förlusterna hanteras inom kommunkoncernen kommer också säga något om synen på kommunens konkurrens med det privata näringslivet. Om det kommer krävas någon form av borgen, koncernlån eller koncernbidrag så bevisar det än en gång att de kommunala bolagen spelar med egna regler och egna villkor när de konkurrerar med privata företag.
Argumentet om att det råder fri konkurrens och att de kommunala bolagen gynnar näringslivet i stort måste då betraktas som tvärdött.
Utöver bolagens förluster så har coronapandemin hittills kostat kommunen minst 8 miljoner kronor i extra utgifter i förvaltningarna. Till det ska läggas ungefär lika stora kostnader för kommande krisåtgärder riktade mot näringslivet. Samtidigt kan skatteintäkterna – i ett hoppfullt scenario – minska med 58 miljoner.
Kommunkoncernen närmar sig således 100-miljoner-kronors-nivån avseende minskade intäkter och ökade kostnader. Det torde tvinga fram vissa diskussioner inom politiken.
Ungefär hälften av minussiffrorna är redan kompenserade med höjda statsbidrag. Och fler sådana kan komma. Det är rimligt att staten kompenserar kommuner och landsting i detta läge. Men statsbidragen är ett högst osäkert kort och kommer sannolikt inte att fullt ut kompensera för bortfallen.
Att helt förlita sig på högre statsbidrag är både att göra sig osjälvständig och att förminska sitt eget ansvar. Ändå är statsbidrag den enda lösning man hör diskuteras.
Det är nämligen inte bara coronaviruset som är problemet. En del av problemet är att kommunens politiska ledning och samarbetspartier förhandlat bort säkerhetsmarginalerna i budgeten och bortsett från redan akuta behov av strukturreformer.
Att vi varit på väg in i en lågkonjunktur med vikande tillväxt eller till och med vikande skatteintäkter har varit känt länge. I arbetet med 2020 års budget pekade dessutom rapporter kring den demografiska utvecklingen på att det kan krävas en skattehöjning på tre procentenheter inom fem år.
I det läget valde kommunens politiska ledning att öka kostnaderna och minska de redan små marginalerna för att göra samarbetspartierna glada och för att själva behålla makten.
Utan egna marginaler sätts hoppet till kompenserande statsbidrag. Men räcker inte bidragen finns det bara två sätt att på kort sikt rädda en kommunekonomi som går minus. Att dra ned på kostnaderna eller öka skatten.
Inför valet 2018 såg Dan Nilsson (S) ingen risk för att behöva höja skatten i kommunen – ”framför allt inte om vi får en socialdemokratisk regering.”
Det vore därför klädsamt att börja diskutera vilka kostnader man avser minska när underskotten ökar.