Intervjun innebar något av en genomklappning för den svenska coronastrategin. Det blev uppenbart att de båda makthavarna försökte undvika ansvar och delvis skriva om historien.
Anders Tegnell hävdade till exempel att Folkhälsomyndigheten aldrig haft flockimmunitet som strategiskt mål. Men SVT Agenda hade samlat på sig både filmklipp och citat som påminde om att det var argumentet för den svenska strategin i våras.
Både Tegnell och Löfven ville helst jämföra Sverige med länder som Italien, Spanien, Belgien och Storbritannien. Det vill säga de länder som lyckats sämst. Men mer naturligt hade varit att jämföra Sverige med övriga nordiska länder, som ju mest liknar oss när det gäller förutsättningar. Den jämförelsen är mer problematisk för dem som haft ansvaret i Sverige.
Om man rankar EU:s länder efter dödstal eller överdödlighet hamnar vårt land i mitten. De andra nordiska länderna placerar sig dock samtliga bland dem med mest lägst dödlighet. Sverige har inte bara dubbelt utan tio- och tjugofalt fler döda än grannländerna. Ur ett pandemiperspektiv är Sverige inte ett nordiskt land.
Frågan om varför just Sverige har så många döda måste ställas. Inte minst som vi tidigt i pandemin valde en egen väg. Enligt Tegnell och Löfven har Sverige aldrig avvikit i någon större grad från andra länder. Men när SVT Agenda radade upp olika åtgärder stod det klart att Sverige återkommande agerat långsammare än andra länder.
Huskarantän för dem som bor med covidsjuka rekommenderades till exempel först i höstas fast det länge gällt i de flesta andra länder. Munskydd i kollektivtrafiken rekommenderas i Sverige först i januari. Övriga nordiska länder införde det redan i höstas. Listan kan göras betydligt längre. SVT Agenda konstaterade också att länder som lyckats bättre än Sverige haft någon typ av lockdown för att hejda smittspridning.
Det borde med andra ord finnas sådant som regering och Folkhälsomyndighet önskade att man gjort annorlunda. Men när Tegnell fick chansen att nämna något han ångrade svarade han bara att han önskat fler resurser. Inte heller Löfven tyckte att det ännu fanns skäl för självkritik.
Och visst. Pandemin är inte över ännu. Mycket kan hända och andra länder kan plötsligt få ökad smittspridning, som vi sett i till exempel Danmark. Men oförmågan och oviljan till att se egna fel har knappast gagnat ansvariga svenska myndigheter då de försökt hantera en pandemi, där informationsläget hela tiden förändrats. Bilden som tonar fram är den av första världskrigsgeneraler, som envist håller fast vid den ursprungliga planen även när rapporterna från fronten säger annorlunda.