Flera stora företag har redan nu bestämt sig för att tillåta, eller uppmuntra, mer distansarbete. Men något som kan begränsa det nya normala är att betydande delar av landet fortfarande saknar tillgång till snabbt bredband.
Enligt regeringens strategi ska hela Sverige ha tillgång till snabbt bredband senast 2025. Dit är det kort om tid men lång väg kvar för att nå alla hushåll och företag. Enligt en ny rapport från organisationen Hela Sverige ska leva och företaget IP-Only är risken överhängande att 16 av landets regioner inte kommer att ha tillräckligt utbyggt bredband. I den minoritet av regioner som ser ut att lyckas återfinns Stockholm tillsammans med bland annat Gotland och Västra Götaland.
Precis som med all infrastruktur är det glesbygden som ligger efter när det gäller snabbt internet. Det blir dyrare att gräva och dra fiber långa sträckningar när färre hushåll kan använda och betala för det. Dessutom kan anslutningskostnaden för den enskilde vara lite för hög för att alla ska tycka att det är värt det. Och det grävande som krävs i samband med utbyggnaden leder inte sällan till konflikter med det ansvariga företaget.
Men i takt med att allt fler samhällsfunktioner hittas smidigast på internet blir snabbt bredband mer av en nödvändighet för livet och mindre av en lyxprodukt. När många kontorsarbeten dessutom flyttar in i hemmet har en del landsbygdskommuner vädrat ljusare framtid. Människor som inte behöver åka till en arbetsplats varje dag kan välja att bo med mer livskvalitet utanför städerna. Men då är snabbt internet en förutsättning för de flesta. Frågan är hur mycket enskilda är villiga att betala själva.
Staten har ett bredbandsstöd som går att söka. Enligt rapporten från Hela Sverige ska leva och IP-Only har staten bidragit med 5,4 miljarder kronor under 2014-2020. Regeringen lär också ha ett visst intresse av att nå bredbandsmålet. Men om flera företag nu vill göra arbete hemifrån till en mer permanent lösning finns där också ett behov av att säkra anställdas uppkoppling från hemmet. Det är dock upp till ansvariga företag eller fiberföreningar att ta initiativ till utbyggnaden.
Går det att hävda att snabbt bredband är lika viktig infrastruktur som vanliga vägar? Utvecklingen går onekligen åt det hållet. Men landets undermåliga vägar vittnar om att det inte nödvändigtvis skulle bli särskilt bra om allt ansvar för resten av bredbandsutbyggnaden lades på staten. Det är dock tydligt att något mer måste till för att klara regeringens eget mål. Först då kan distansarbete bli en verklig möjlighet för alla.