Moderaternas partiledare Ulf Kristersson hänvisade till boken och till Keys tankar när han den 14 december jultalade från sitt kontor i riksdagshuset.
Ellen Key är ett lite udda val av ledaren för ett liberalkonservativt parti. Hon förknippas främst med den framväxande arbetarrörelsen och hennes tankar fördes vidare av Alva Myrdal. Men Ulf Kristersson menar allvar. Han förefaller genuint engagerad för barnens situation och tycker att samhället ska göra mer.
Så vilka är Moderaternas förslag? Svaret är flera stycken, varav inget är helt nytt. Obligatorisk språkförskola för alla treåringar vars föräldrar inte talar svenska. Bort med ebo-lagen eftersom den lett till trångboddhet. En timmes mer undervisning per dag. Tioårig obligatorisk grundskola med start vid sex års ålder. Fler besök från socialtjänsten i hemmet hos nyblivna föräldrar. Fokus är alltså tydligt riktat mot barn till invandrade föräldrar. Paketet hade lika gärna kunnat kategoriseras som assimileringspolitik. Eller som Kristersson sammanfattar: inget barn ska ärva sina föräldrars utanförskap.
Är den moderata linjen en del i en omsvängning som för oss tillbaka till mer familjepolitik? Expressens Anna Dahlberg ställde i en ledare nyligen frågan om unga ensamstående mammor med stora barnkullar kan vara en viktig delförklaring till kriminaliteten i samhället. Forskning från Lund pekar på starkt samband. Dahlberg noterar att Sverige poängterar vikten av familjeplanering i biståndspolitiken men inte längre i socialpolitiken.
Ulf Kristersson nämnde visserligen inget om familjeplanering men läser moderatledaren redan Ellen Key står kanske frågan runt hörnet. Inriktningen på mer statlig inblandning i familjens sfär är förstås på tvärs med tidigare moderata företrädare. Borde då inte högerns sneglande mot barnkamrarna utlösa ryggradsreflexen hos en del ny…förlåt klassiska liberaler? Var man bor och hur många barn man skaffar borde väl vara en fråga om livsstilsval? Och därmed omöjligt att klandra i en liberal samtid? Kritiken lär komma.
En annan fråga är förstås om Moderaterna med sin starka liberala nerv klarar att driva Kristerssons mer socialt ansvarstagande linje på ett trovärdigt sätt. Kanske med lite övning. När partiets rättspolitiske talesperson, Johan Forssell, skulle kommentera talet föll han genast in i en lite mer traditionell högerretorik. Barn som begår brott ska ”bort från gatan”, hette det. Liknande budskap men med en annan ton.
Det går att diskutera vart och ett av Kristerssons förslag. Men ska samhället fokusera på orsakerna till brottslighet är det förmodligen mest effektivt att titta på miljöerna som producerar ovanligt många brott. I Sverige är det inte längre barnens århundrade. Under 2020 har åtta barn dödats i så kallade skjutningar. Det yngsta var en tolvårig flicka. Vill vi att Sverige ska bli barnens land igen måste något förändras.
Allting är möjligt men ingenting sker av sig själv, sammanfattar Ulf Kristersson. Det gäller både för barns uppväxt och för det svenska samhällets utveckling.