Förslaget är ursprungligen hämtat från den rödgröna regeringens 34-punktsprogram mot gängkriminalitet.

Tanken är i grunden bra. Senare tiders uppmärksammade problem med brottslighet och stök som kryper neråt i åldrarna pekar på att socialtjänsten behöver enklare möjligheter att sätta in öppna insatser.

Visserligen finns alltid en avvägning mellan föräldrars rätt kontra staten. Den bör tas på allvar. Föräldraansvaret ska inte nedmonteras. Tvärtom behöver det stärkas. Men det är knappast heller rimligt med en situation där föräldrar kan blockera insatser som ett barn och dess omgivning är i skrikande behov av. Visserligen finns redan utrymme att i undantagsfall ge öppna insatser till ungdomar över 15 år utan deras föräldrars godkännande. Men det är välkommet att Socialstyrelsen nu får se över om det krävs en lagändring för att bättre anpassa lagstiftningen efter dagens situation. Om en ungdom gör livet surt för andra måste stat eller kommun ha möjlighet att ingripa.

Vilka av den kommunala socialtjänstens insatser som statsrådet har i åtanke är dock höjt i dunkel. I Sveriges Radio (14/11) vill Hallengren inte specificera vad hon vill se mer av. Det är ett svaghetstecken, som pekar på skralt politiskt ledarskap eller att regeringspartierna är oense i frågan. En ytterligare möjlighet är att Januariöverenskommelsen ligger som en våt filt över alla politikområden. Det som inte kom med i uppgörelsen mellan S, MP, L och C hanteras styvmoderligt.

Att politiken lyfter det förebyggande arbetet mot kriminalitet är samtidigt bra. Socialtjänsten har en oerhört viktig roll. Men ska det gå att genomföra en förstärkning behöver resurserna för det finnas. Kring det råder det osäkerhet i dag.

Många kommuner går redan på knäna ekonomiskt. Och med en lågkonjunktur i troligt antågande lär det knappast se ljusare ut framöver. Det gör att regeringen inte enbart bör initiera en lagändring, som ger kommunen ett utökat uppdrag. Socialministern bör även ha en idé om hur verksamheten ska finansieras.

Det lär dock finnas en hel del att vinna på att politiken undersöker vilken utökad roll socialtjänsten kan spela. Att barn som dras mot kriminalitet återkommande kallas in till samtal i socialtjänstens regi bör kunna få en god effekt. I alla fall tyder en jämförelse med frivården på det. Enligt en färsk australiensisk studie (2019) minskade återfallsrisken för de kriminella under 30 som fick fotboja i stället för fängelse. För den gruppen föll återfallsrisken från 64 procent till 21 procent och effekten höll i sig efter i åtta år. Att behöva gå till socialen och prata kan förhoppningsvis ha en liknande avskräckande effekt på ungdomar på väg in i kriminalitet.

Det återstår att se vad regeringens förslag slutligen landar i. Det är svårt att veta eftersom statsrådet vägrar peka ut färdriktningen.