Det råder fortsatt osäkerhet kring prislappen för nästa försvarsbeslut, som ska gälla 2021-2025. Detta trots att det finns en bred politisk enighet om att vi ska ha ett starkare försvar. Både enigheten och behovet framgick med all önskvärd tydlighet på Moderaternas försvarsseminarium i riksdagen den 4 mars.
Kravet från M är att försvarsberedningen, där alla riksdagspartier ingår, ska kallas in på nytt för att lösa frågan. Partiet har som mål att bryta trenden av underfinansierade försvarsbeslut, vilket borde vara en självklarhet för alla. Inte minst för försvarsminister Peter Hultqvist (S), men han tvekar ändå inför att kalla in en internt enig försvarsberedning. Det är uppenbart att Hultqvist lyder under finansminister Magdalena Anderssons (S) snåla kostnadskrav.
Socialdemokraterna har haft alla möjligheter att styra upp Försvaret och samtidigt utöva en av statsminister Stefan Löfvens (S) favoritgrenar – att skylla dagens problem på alliansregeringen. Men i stället har Moderaterna fått gott om tid att på ett trovärdigt sätt byta till en rimlig hållning i försvarsfrågan.
I grunden är det en märklig och inte alls logisk inställning från den S-ledda regeringen. Om Sverige ska fortsätta vara officiellt alliansfritt, med samarbeten men utan garantier om hjälp, måste vi också betala för allt själva. Det enda sättet att faktiskt få mer än vi betalar för är att gå med i Nato. Men också det kräver högre försvarsanslag för att få mervärdet i form av andra länders garantier.
Att inte anstränga sig så långt det är möjligt för att stärka sitt försvar har också sin effekt på anseendet från andra länder. På försvarsseminariet påpekade värmländske riksdagsmannen Pål Jonson, Moderaternas försvarspolitiske talesperson, att även bilden av våra försvarsansträngningar spelar roll. Vem vill hjälpa någon som medvetet har slarvat med sitt försvar?
Utan försvarsallianser får vi inget gratis i form av materiel och personal. Däremot följer samhälleliga vinster med ett välfinansierat försvar. Både genom att skydda oss från kostsamma förluster om en väpnad konflikt skulle uppstå, men också genom en uthållighet i samhället. Då finns det alltid försvarsresurser att ta till när det krisar – till exempel mobila sjukhus vid en pandemi.
Det finns alltså fler anledningar än en god försvarsförmåga för att se till att finansieringsplanen faktiskt blir tillräcklig. Men det räcker inte med att bara få en riksdagsmajoritet för ett sådant förslag. Som Hans Wallmark, Moderaternas utrikespolitiske talesperson, underströk på seminariet finns det ett egenvärde i att riksdagspartierna är eniga om beslutet, för att framtidssäkra det.
Därför behöver regeringen se till att det värdefulla försvarsbeslutet inte får en halvdan finansiering.