Talibanernas storoffensiv efter FN-truppernas tillbakadragande ur Afghanistan fortsätter oförhindrat. Senast i måndags (SVT 9/8) erövrades staden Aibak, vilket var den sjätte provinshuvudstaden att falla under islamiströrelsens kontroll på mindre än en vecka.
Det ökar hotbilden mot de afghaner som har bistått FN-insatsen. Även den svenska insatsstyrkan har haft stor hjälp av bland annat lokala tolkar, varav flera blivit kvar i landet sedan våra sista soldater lämnade i maj. Enligt källor till Ekot (3/8) rör det sig om omkring 15 personer och deras familjer.
Det är på grund av tjänstgöringen för Sverige som deras liv nu är i fara. Även om det bara var under en kort period betraktas de av talibanerna som förrädare. Och talibanernas ”rättvisa” är ökänt brutal. Från nyligen erövrade områden kommer en strid ström rapporter om mord, tortyr och likskändning.
Att hjälpa tolkarna och övrig lokal personal borde vara en självklarhet. Ett förslag på hur det skulle gå till i praktiken lades nyligen fram av Moderaterna (2/8), vilket stöddes av flera andra oppositionspartier (SR 3/8). Ändå hade regeringen in i det längsta bara alltmer världsfrånvända ursäkter att komma med.
Först hävdade migrations- och justitieminister Morgan Johansson (S) att M:s förslag, att uppdra Migrationsverket att prioritera tolkarna inom kvotflyktingsystemet, skulle vara grundlagsvidrigt. Enligt ministern skulle det nämligen innebära ministerstyre och att lägga sig i enskilda fall. En absurd anklagelse.
Dels kan regeringen som helhet fatta beslut i frågan, vilket skulle utesluta ministerstyre. Dels handlade inte förslaget om pågående asylärenden utan om att förtydliga regelverket. Därtill finns redan möjligheten att göra just det som M föreslog inskriven i utlänningslagen (SvD 8/8).
Därefter försökte försvarsminister Peter Hultqvist (S) avfärda frågan (Expressen 5/8) genom att hänvisa till att gällande regelverk gäller. Som om regeringen inte har möjlighet att ändra regelverken, vilket till exempel gjordes med den så kallade gymnasielagen 2018.
Även om det skulle krävas ny lagstiftning för att hjälpa tolkarna vore det knappast orimligt. Tvärtom vore det högst önskvärt att lokalbefolkning som stödjer svenska insatser utomlands får prioritet i asylsystemet som huvudregel.
Till sist var Morgan Johansson åter ute med bortförklaringar då han påstod (Expressen 9/8) att det skulle röra sig om uppemot 10 000 personer. En siffra som helt saknar förankring i verkligheten. Att en högt uppsatt minister far med sådana osanningar är snudd på ren desinformation.
Det enda hindret har alltså varit regeringens oförklarliga ovilja. Till slut tycks det orimliga i detta även ha gått upp för Socialdemokraterna, då de i elfte timmen kovände i frågan (SR 10/8). Något annat hade varit en skam för Sverige.