Tre statsråd, inklusive statsministern själv, begav sig till Sandviken i Gävleborgs län.
Där talade de alla på Industridagen, som samlade 600 personer från svensk industri, fackföreningsrörelse och berörda offentliga aktörer. Det skedde lite utanför storstadsmediernas blickfång.
Platsen var väl vald. Sandviken. En bruksort som aldrig har dött. Hjärtat i Sandvik-koncernen. Där bolagets logotyp syns mer än kommunvapnet. På orten finns Sveriges näst största industriområde, bara Torslandaverken i Göteborg är större.
Sandviken kan stå som en symbol för det förkrossande värdeskapande som sker runt om i Sverige, av den industri som för inte allt för länge sedan sades vara utdömd. Politiker och andra som hörs i samhällsdebatten talar gärna om storstädernas techbolag som framtiden, likt musiktjänsten Spotify och digitala betaltjänsten Klarna. Men det är fortsatt industrin och dess kringnäringar som bygger landet. Från LKAB i Kiruna, SSAB i Luleå och pappersbruken i Norrköping, Grums och Jönköping. Till SAAB i Linköping, Uddeholm i Hagfors, Volvo CE i bland annat Arvika och Cementa i Slite.
Till denna typ av verksamheter är ofta en lokal och personlig identitet knuten. Fabriken och platsen har växt ihop till bruksorten, som format invånarna. När industrin ändras påverkar det således hela samhället, inte minst det lokala.
Så när automatisering, digitalisering och effektivitetskrav på en global marknad tvingar företagen till rationaliseringar märks det i hela samhällskroppen. Men här någonstans verkar också en del politiker göra ett felslut. Bara för att företagen påverkar andra samhällssfärer, som politiken, behöver det inte betyda att förändringen genomgående är politik eller ska bli det.
När näringsminister Ibrahim Baylan (S) invigningstalade på Industridagen talade han bland annat om att industrins förändringar påverkar människor. Känner de sig övergivna i den situationen kan populism växa. Då går det som i norra England eller USA – folk röstar på populister, beskrev han. Men det kan knappast vara så att industrin bara behövs när politiken går dåligt.
Enligt den moderate sociologen och tänkaren Hans L Zetterberg kan samhällslivet delas in i sex olika sfärer, var och en med sin egna logik. Dessa är ekonomi, politik, moral, religion, konst och vetenskap. Att som Baylan gör, blanda samman politiken och ekonomin är som att bädda för missförstånd, när olika logiker krockar.
Å andra sidan är nog Baylans ansats början på en förklaring till varför Socialdemokraterna sänder tunga statsråd till Industridagen – de försöker signalera att de är engagerade i ett sammanhang de har allt svårare att begripa. Hade näringsministern fullt ut förstått sig på industrins logik hade han nog inte reducerat den till ett vapen mot populism.