Efter diverse turer synes budgeten vara avgjord, även om den formellt spikas först i slutet av augusti. Lösningen för minoritetsstyret var att sockra budgeten med kostnader särskilt för V och L, till bland annat havsmiljö, resursskola och personal i äldreomsorgen.
Liberalernas agerande är inte obegripligt. Som de själva varit snabba med att poängtera har de ett ansvar gentemot sina väljare att få igenom sin politik. Ur ett borgerligt perspektiv är det dock mer problematiskt. L svär sig fria från att ha bytt position eller att ha gått i koalition med S. Men budgetsamarbetet kan likväl bli långvarigt.
Förutom lockelsen att få igenom sina förslag även i framtiden finns det en annan aspekt som talar för ett fortsatt budgetsamarbete. När L väljer att stödja budgeten från en S-lett styre så innebär det att de blir medansvariga för budgeten i sin helhet.
Sockrandet åt både höger och vänster innebär att överskottet i budgeten minskas avsevärt, och därmed även marginalerna för framtida ekonomiska försämringar. Såväl konjunkturläget som kostnadsprognoser talar för tuffare tider. Den dagen kommunen tvingas till nedskärningar eller andra snabba åtgärder kommer ansvaret falla lika tungt på samarbetspartierna i budgetarbetet, L och V, som på de styrande partierna S, C och MP. I ett läge där samarbetspartierna redan bär ansvar för budget och kommunens ekonomi innebär det ingen uppenbar fördel att avbryta samarbetet när ekonomin försämras.
Socialdemokraterna är svenska mästare i konsten att erhålla och behålla makten. Det ligger inte i partiets dna att frivilligt lämna ifrån sig makten av några slags principskäl. Eftersom de är beredda att kohandla om det mesta, förutom sitt maktinnehav, så lyckas de ofta dra till sig samarbetspartners som garanterar ett fortsatt S-styre.
Det är ur detta perspektiv man behöver se på Liberalernas agerande, för att förstå andra borgerliga partiers missnöje. Det kan inte gärna kallas ett svek, eftersom det inte synes existera någon sammanhållen borgerlighet i västervikspolitiken idag.
Men det riskerar att bli en bult i det socialdemokratiska maktbygget. Där S uppenbarligen hellre väljer att knyta ytterligare ett parti till sig än tar en större diskussion om ekonomin för att få en bred enighet.
När S bygger olika majoriteter på olika områden uppstår även ett mer allmänt problem med ansvarsutkrävande. För sitt maktinnehav är de nu på olika sätt beroende av acceptans från V, S-V och L. Utöver de närmaste kollegorna C och MP. De samarbetande partierna som inte ingår i styret ser sig gärna som opposition. Men gränserna mellan samarbete och opposition blir allt mer otydliga, och ansvaret likaså.
En politik som snurrar runt socialdemokratins allt mer ansträngda försök att behålla makten leder till otydligt ansvarsutkrävande och allt sämre beredskap inför kommande ekonomiska utmaningar. Lösningen heter en samlad opposition i kommunen. Hur man når dit är en av borgerlighetens viktigaste frågor under mandatperioden.