Hyrstopp löser sällan problemen i vården

Att sluta hyra in personal löser inte nödvändigtvis bemanningskostnaderna i vården. Det kan däremot en gemensam upphandling göra.

”Hyrstopp” löser dock sannolikt inte problemet med kompetensbristen eller beroendet av hyrpersonal på sikt, menar ledarskribenten.

”Hyrstopp” löser dock sannolikt inte problemet med kompetensbristen eller beroendet av hyrpersonal på sikt, menar ledarskribenten.

Foto: Anne-Lie Andersson

Ledare2024-03-08 07:00
Detta är en ledarkrönika. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Region Kalmars politiska ledning slår sig nu för bröstet för att ha minskat kostnaderna för hyrpersonal den senaste tiden, genom att helt enkelt sluta ta in dem.

”Hyrstopp” löser dock sannolikt inte problemet med kompetensbristen eller beroendet av hyrpersonal på sikt. Varken i teorin eller i praktiken. Det har nämligen provats gång efter annan i olika regioner. Att man nu gör det gemensamt i alla regioner, enligt en debattartikel i Aftonbladet, betyder inte att det nödvändigtvis kommer att gå bättre.

Emellanåt bryter enskilda regioner den allmänna trenden och visar upp sjunkande kostnader för hyrpersonalen. För att kort därefter inse att den långsiktiga trenden fortsatte.

Det enda effekten, förutom den kortsiktiga besparingen, är att hyrstoppet leder till personalbrist. Personalbristen leder i sin tur till att vårdinnehållet behöver minska eller att pressen på befintlig personal ökar. Eftersom politiken ytterst sällan accepterar mindre vård blir effekten att de anställda får jobba hårdare. Högre press på de regionanställda leder i sin tur till att fler slutar och att det blir ännu svårare att rekrytera egen personal. Till slut tvingas man ge upp. Och börja använda hyrpersonal igen för att stabilisera verksamheterna.

Det finns ofta en ”god tanke” i dessa försök. Ofta finns numera en medvetenhet om att regionen själv behöver skapa en bättre arbetsmiljö och mer lockande villkor för sina anställda och genom att sätta stopp för inhyrning av personal försöker man ”tvinga” över hyrpersonalen till att bli anställda av regionen. Och med pengarna man sparar på bemanningsföretagen kan man ju förbättra arbetsmiljön och villkoren för de anställda. En vacker tanke som dock underskattar hur svårt det är i praktiken. Och vilken principiell uthållighet som krävs av regionen för att det ska lyckas. För att nå framgång krävs sannolikt att man är beredd att dra ned på vårdinnehållet under tiden man försöker genomföra förändringen.

Det är fullt rationellt att hyra in personal vid arbetstoppar eller akut personalbrist. Även om det är lite dyrare än att ha anställda är det ofta effektivare än att behöva anställa och säga upp personal. Problemet är när kostnaderna skenar och verksamheten blir beroende av hyrpersonal för sin långsiktiga drift.

Även om vänstern och högern idag delar denna uppfattningen om beroendet av hyrpersonal så har de traditionellt haft lite olika perspektiv.

Vänstern brukar skylla på bemanningsföretagen och tenderar att vilja stoppa dem eller begränsa marknaden på olika sätt. Högern vill ogärna gå den vägen, men har å andra sidan inga egna lösningar då de inte vill förbjuda en bransch eller minska den marknadsekonomiska friheten. Men det finns aspekter på det här marknadsliberala perspektivet som sällan kommer fram i debatten.

Det må vara en icke optimal lösning ur ett marknadsliberalt perspektiv att lägga begränsningar på marknaden. Men det är värt att nämna att bemanningsbranschen för offentlig vård inte är en fri och fungerande marknad i ursprungsläget. Hade det varit det så hade det funnits ett tydligt samband mellan pris och efterfrågan, mer exakt mellan de höga priserna på hyrpersonal och minskad efterfrågan.

Men så är inte fallet i denna marknad. Av framför allt två skäl. Dels för att summan av vårdpersonal inte är oändlig, och att det är samma mängd vårdpersonal som regionen och bemanningsföretagen konkurrerar om. Dels för att regionerna inte kan acceptera en neddragning av verksamheten på grund av att priset är för högt. Vilket gör att personalen tenderar att fly från pressade anställningar i regionen till mer frihet och högre lön hos bemanningsföretag. Och att regionernas hyrberoende bara blir större.

Därför kommer olika former av hyrstopp sannolikt aldrig att lösa problemet. Men en realistisk lösning är intressant nog redan på gång. Den första januari började en ny upphandling av hyrpersonal att gälla, som kommer införlivas i regionerna löpande under år 2024. Det är en gemensam upphandling för alla regioner, som sätter ett pristak för tjänsterna.

Och ett pristak är det rimligaste sättet att hantera problemen som en ofullkomlig marknad skapar. Och sannolikt det mest effektiva. Det gemensamma pristaket kommer att begränsa kostnaderna, genom att bryta prispressen uppåt. Det kommer också att minska konkurrrensen om personal mellan regionerna, begränsa hyrpersonalens löner och minska personalflykten bort från regionerna. Det finns goda chanser att detta kan lösa problemen. Dock utan att en enskild region kan slå sig för bröstet.