Men i sin argumentation hoppar ung-centerpartisterna på Britt-Marie, 45:
”Vi kan ju inte ha en lagstiftning som skyddar Britt-Marie, 45, som har suttit kvar i fikarummet i flera år i stället för hårt arbetande unga”, säger CUF:s ordförande i filmen.
Att las inte fungerar perfekt är många överens om, men att just ge sig på ”Britt-Marie 45” har skapat reaktioner. Många påpekade det faktum att 45-åringar inte längre heter Britt-Marie. Men ung-centerpartisterna är förstås ute efter en stereotyp. De avser en medelålders kvinna som finns på många arbetsplatser. Hon som arbetar med administration och som håller hårt på fika-rutinerna. Hon som verkar ha varit där i en evighet. Hon som en del tycker det är okej att nedvärdera.
Det är Britt-Marie som förändringskonsulterna snabbt brukar identifiera som ett problem. Hon är inte odelat positiv på kick-offen och hon vågar påpeka praktiska hinder för olika projekt. På modernt HR-språk brinner hon inte för sitt jobb.
Britt-Marie har också varit återkommande föremål för politiska attacker. CUF är bara de senaste i raden. Också på 90-talet skojade nyliberaler om att sparka folkhemskossor och återanställa dem för McDonalds-löner. Den medelålders kvinnan fick redan då symbolisera det som stod i vägen, det som skulle rivas ned.
Men bilden av Britt-Marie bygger på fördomar. Medelålders och äldre personer är i allmänhet mer produktiva än unga på jobbet. Enligt en studie från IFAU, från 2019, uppskattar arbetsgivare att anställda i 40-årsåldern är mest produktiva, och de under 30 år minst produktiva. En undersökning från tyska arbetsministeriet från 2012 pekar i samma riktning. Enligt den är arbetstagare som mest produktiva mellan 45 och 49 års ålder. Sedan sjunker det något för varje år som går. Men sextioåringar är fortfarande mer produktiva än de under 35. Unga är de som får minst gjort på jobbet.
Britt-Marie är sannolikt mer produktiv än vad 25-åringarna förstår. När de snubblar in klockan 9 har Britt-Marie redan varit där sedan klockan 8 och hunnit att göra både löner och reseräkningar. Britt-Marie vet betydelsen av rutiner för att en arbetsplats ska fungera. Hon förstår också värdet av fikastunden. Återhämtning finns i gemenskapen.
Rutiner och gemenskap ger svenska företag ökad konkurrenskraft. Britt-Marie har därför varit lika viktig för svensk välfärd som ingenjören och entreprenören. Hon har kanske inte brunnit för sitt jobb eller jagat anställningar till sitt CV. Men hon har skött sitt jobb och skapat ordning och trivsel för sina kollegor. Unga liberaler som de i CUF borde tacka och hylla Britt-Marie i stället för att häckla henne.