"Industrin skapar fler, tryggare och mer välbetalda arbeten än besöksnäringen."
Det är dock sällan det presenteras några beräkningar som grund för sådana påståenden. Ty samtidigt är det ett faktum att besöksnäringen, i form av hotell och restaurang, inte sysselsätter fler än några enstaka procent av arbetskraften. Det är ungefär lika många som arbetar med skog, jordbruk och fiske. Ändå riktas det sällan några krav på att kommunen måste satsa på jordbruket för att utvecklas.
Inte heller jämfört med riket är vi någon typisk besökskommun. Som Janne Näsström nyktert påpekar i en debattartikel (VT 9/12) är vi istället en vård-, omsorgs- och industrikommun. Och att industrin skapar fler, tryggare och mer välbetalda arbeten än besöksnäringen.
Det brukar snabbt generera protester när sådana grundläggande fakta förs fram. Så även på Gotland när Gotlands Tidningar i somras granskade besöksnäringens egentliga kostnader för kommunen. Det gjorde att Gotlands förenade besöksnäring beställde en oberoende rapport i frågan. Det kanske de inte skulle ha gjort. De tvekade inför att offentliggöra den och sedan den väl släpptes strax innan jul har det varit ett livligt rabalder i spalterna.
Rapporten visade nämligen att besöksnäringen bidrar med blygsamma 3,2 procent till den gotländska bruttoregionalprodukten. Rapporten säger förvisso att vinsten för kommunen är 130 miljoner kronor per år. Men som tidningarna poängterat så baseras beräkningen på att alla som arbetar i besöksnäringen betalar skatt på Gotland, när sanningen är att ungefär hälften gör det. Där försvinner hälften av intäkterna. Tar man dessutom med andra kostnader såsom priset för Gotlands ständigt ansträngda VA-system under somrarna så blir det inte så många kronor kvar av den tilltänkta vinsten.
Utöver de vanliga förnekelsereaktionerna har rapporten även lett till viss tillnyktring i synen på besöksnäringens storlek och potential att skapa nya jobb. Liknande beräkningar för Västervik lär inte falla ut med bättre resultat än den för Gotland.
Turisterna strosar i hamnen i Västervik, men vad betyder egentligen besöksnäringen för kommunen? "Uppenbarligen mycket, i fråga om identitet, bekräftelse och självkänsla", menar ledarskribenten.
Varför håller sig många då fast vid övertygelsen om besöksnäringens vikt? Ett svar kan vara på grund av identifikation. Genom att betrakta hemkommunen som primärt ett besöksmål, och helst då ett viktigt sådant som sätter kommunen på kartan, genereras positiva känslor av stolthet som i sin tur förstärker identifikationen. Möjligen finns också en delförklaring i Electroluxfabrikens nedläggning. Vår identitet som industrikommun fick sig då en rejäl smäll och det fanns ett stort behov av att hitta vägar framåt i kommunen. Möjligen bidrog denna händelse till att vi började se turismen som en avgörande väg framåt, avseende såväl ekonomi som identitet.
Men sett till siffrorna är vi alltså fortfarande en industrikommun.
Att lägga offentliga pengar på en enskild bransch är sällan en god idé. Spelreglerna behöver vara lika för alla och kommunen mår bra av ett differentierat näringsliv. Men hade det varit en bra idé så skulle industrin ligga högt upp på listan.
"Varför håller sig många då fast vid övertygelsen om besöksnäringens vikt? Ett svar kan vara på grund av identifikation. Genom att betrakta hemkommunen som primärt ett besöksmål, och helst då ett viktigt sådant som sätter kommunen på kartan, genereras positiva känslor av stolthet som i sin tur förstärker identifikationen."
Turisterna betyder uppenbarligen mycket för oss, i fråga om identitet, bekräftelse och självkänsla. Det är i sig inget problem. Man ska bara komma ihåg att stolthet och känslor inte bör styra våra skattepengar.