Westerviksalliansen är redo att ta över stafettpinnen och det nya styret inger hopp, tycker ledarskribenten. Från vänster: Ulf Nilsson (L), Maud Ärlebrant (KD), Harald Hjalmarsson (M) och Jonas Jalkteg (WP).
Westerviksalliansen (WA), bestående av M, L, KD och W, tar över rodret med stöd av SD och för fram Harald Hjalmarsson som kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande. Det hela är egentligen en naturlig följd av att två konkurrerande koalitioner uppstod och att den vänstra vägrade samröre med SD.
Är det då en stabil koalition som tar över? Svaret är nog både ja och nej. Såväl SD som WA har ett intresse att spela ned betydelsen av överenskommelserna, just eftersom samröret med SD är kontroversiellt på sina håll. Samtidigt behöver SD signalera mot sina väljare att de kommer få inflytande med den aktuella lösningen. Vilket gjort att SD lyckas vara tydliga med att det både är gratis och dyrt att släppa fram Westerviksalliansen till makten. Samtidigt.
Men de pedagogiska paradoxerna signalerar också att alla parter i den nya styret faktiskt är måna om att vara och synas vara överens. Det i sig är ett tecken på att styret är stabilt, åtminstone i ett inledande skede.
För att det nya styret ska hålla på sikt krävs att partierna håller ihop sina fullmäktigegrupper, och håller sams så att enskilda ledamöter inte faller ifrån och blir politiska vildar. Med ett mandats övervikt räcker det med en sådan person för att styret ska få svårt att få igenom sin politik. Förvisso kan styret även med politiska vildar fortsätta att leda kommunen och ta beslut i styrelser och nämnder, men för att få igenom politik och budget i fullmäktige kommer de i regel behöva samtliga sina mandat.
Man får helt enkelt, som Socialdemokraternas Dan Nilsson konstaterar, ge det nya styret en chans och se vad som händer. Nilsson har en ytterligare poäng. Nämligen att SD nu får en chans att ta ansvar. Och att det är upp till dem att visa hur väl de är redo att ta det ansvaret.
Om det nya samarbetet mellan WA och SD är att betrakta som enbart en valteknisk samverkan eller ett samordnat styre, liksom om det ska betraktas som ett minoritets- eller majoritetsstyre, är kanske inte det viktigaste för de flesta väljare.
En del väljare hos L och W kan säkert tycka det är viktigt, beroende på hur de upplevde de lite oklara budskapen från partierna innan valet. Det är värt att påpeka att alternativet till det nya styret skulle vara avsevärt sämre. Såväl ur ett borgerligt som ur ett demokratiskt perspektiv.
Hur mycket inflytande SD får, eller redan fått, är däremot av större allmänt intresse. Att det avgående kommunalrådet Dan Nilsson ”avskyr” stora delar av SD:s politik är förvisso inget argument mot styret, i demokratisk mening. Däremot är det helt i sin ordning rent politiskt.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Att den nya oppositionen kritiserar politiken och sannolikt lär fortsätta trycka på den lite ömma punkten hos W och L är naturligt. Det är oppositionens uppgift att peka på konsekvenserna av det nya styrets sammansättning. Likaså att peka på alternativ till den förda politiken.
Men mycket är fortfarande oklart. Vad som ingår i överenskommelsen mellan WA och SD. Vad som kommer att formaliseras den närmaste tiden. Liksom vilken politik i detalj det nya styret kommer att driva. Samt vilken typ av inflytande SD får på politiken. Allt detta kommer att visa sig med tiden.