Vi vet idag inte om kunskapsraset som kunnat ses i svensk skola sedan 1990-talet har avstannat. När Sveriges radio (4/5) rapporterar att gymnasiebehörigheten efter pandemin har ökat i utsatta områden, måste nyheten tas med en nypa salt. Betyg i Sverige är målrelaterade, subjektiva och bara svagt förankrade i nationella prov, vilka dessutom har varit mindre vanligt förekommande under pandemin.
Vidare har mycket undervisning bedrivits på distans. När lärare har begränsad koll på hur en elev arbetat tenderar de att hellre fria än fälla. Det har de dessutom goda skäl att göra. Att sätta F – underkänt – innebär en mängd administration och merarbete för läraren. Systemet och tillfället är alltså riggat för att elever inte ska underkännas. Så när elever som går ur grundskolan eller gymnasiet efter pandemin får högre betyg i snitt vet vi inte om det verkligen handlar om högre kunskaper. Kanske skulle vi till och med kunna gissa att så inte är fallet.
Det märkliga är dock att debatten om skolan inte fokuserar på att förankra betygen i nationella prov, begränsa mängden distansundervisning eller att ta bort F-betygen och göra betygssystemet relativt igen. Nej, debatten handlar framför allt om vinstdrivande friskolor. Det är Socialdemokraterna som drivit debatten i den riktningen av fullt förklarliga skäl. Av vänsterväljare vill 77 procent förbjuda vinster i skolan. Även bland väljare som definierar sig som mitten finns en sådan majoritet.
Problemet är att ett förbud mot all vinst inte skulle ändra situationen för svensk skola som helhet. Visst, det skulle hejda några bedrövliga skolor men det skulle också slå ut många bra skolor och lämpa över elever på de kommunala. Bättre vore att i ett första steg pröva att styra upp skolmarknaden genom fler och skarpare krav och på så vis tvinga aktörerna – både de privata och offentliga – att satsa på mer kvalitet.
Till exempel är en kritik som återkommande riktas mot friskolor att de generellt har en något lägre andel behöriga lärare. Varför inte sätta ett krav på 75 eller 80 procent behöriga lärare på alla skolor? Dessutom borde kraven skärpas så att lärare verkligen är behöriga i det ämne de undervisar i, vilket även skulle tvinga många kommuner att skärpa sig.
Liberalerna satsar i sin vårändringsbudget 2 miljarder på att utåtagerande barn ska kunna få gå i särskilda undervisningsgrupper (Aftonbladet 3 maj). Man skulle kunna komplettera en sådan satsning med krav på att det finns tillgång till såväl specialpedagoger som lokaler för undervisning i smågrupper och enskilt, i varje skola.
Politiken skulle kunna sätta sådana tydligare krav inom en mängd områden; lektorstjänster, skolböcker, förberedelsetid för lärarna, idrottshall, skolbibliotek med skolbibliotekarie med mera. Det skulle göra vinstmarginalerna för privata aktörer mindre och få de mer kortsiktiga investerarna att dra sig ur. Samtidigt skulle det medföra en behövlig nivåhöjning också på de kommunala skolorna. På så sätt kan politiken hjälpa alla elever.