Studieförbundet Vuxenskolan kallar de neddragna stöden för "ett svek mot folkbildningen".
Vänstern kallar det ”bildningsslakt” och från ABF Stockholm heter det att ”högern slaktar oss”. Inga ord är för stora när vänstern vill protestera mot den politik som högern valdes på.
Även i Västerviks-Tidningen har frågan debatterats. Studieförbundet Vuxenskolan kallar det ett svek mot folkbildningen och frågar uppfordrande om kommunen och regionen kan gå in med de pengar som staten minskar.
Regeringen motiverar omfördelningen med att alla inte kan få allt och att pengar flyttas från studieförbunden till folkhögskolor och annan formell utbildning. Detta argument har även repeterats på VT:s debattsida av det ledande regeringspartiets regionala förespråkare, så låt oss lämna frågan där och lämna till läsaren att bedöma om det är ett svek mot folkbildningen att omfördela pengar mellan olika bildningsområden.
Ett annat skäl till att dra ned på pengarna till studieförbunden är att hela rörelsen är att betrakta som en av Sveriges mest korrupta samhällssektorer. Förra året släppte Riksrevisionen en uppmärksammad rapport som beskriver att det finns ”brister i alla led – från studieförbundens utbetalningar och kontroll, via Folkbildningsrådets styrning och uppföljning, till regeringens styrning”. Riksrevisionen noterar omfattande fusk i studieförbundens utbetalningar och att ungefär hälften av studieförbundens evenemang saknar korrekta underlag.
Folkbildningen är inte hotad bara för att studieförbunden tvingas banta kursutbudet, menar ledarskribenten.
Det är alltså den generella bilden. Till det ska läggas mardrömsexempel såsom rötan i Botkyrka där ABF infiltrerats av kriminella och hundratals miljoner skattekronor som betalats ut till islamister. Nu är problemen generellt beskrivna och inte riktade särskilt mot just Studieförbundet Vuxenskolan. Men det är betecknande att de i sin debattartikel inte bemödar sig att kommentera de här problemen. Om de vill få sympatier för sin sak behöver de, tillsammans med de andra studieförbunden, visa att de tar problemen på allvar.
Det finns ytterligare ett argument, ett ideologiskt sådant, mot att låta bidragskranen flöda till studieförbunden. Kanske det viktigaste skälet, även om det sällan får uppmärksamhet. Det handlar inte om att andra verksamheter behöver mer pengar än folkbildningen eller om att folkbildarna försnillar pengar. Utan om att det vore bättre för folkbildningen om studieförbunden fick mindre pengar från staten.
Olika hantverk är exempel på utbildningar som studieförbunden arrangerar, som silversmide (bilden).
”Fri och frivillig” har länge varit ledorden för folkbildningsrörelsen i Sverige. Men det finns uppenbarligen inbyggda konflikter i den där friheten. Uppenbart har rörelsen haft svårt att hantera ansvaret för att hantera skattemedel i den friheten.
Men här finns också en konflikt mellan friheten och att bedriva verksamhet med statliga pengar. Även om endast en mindre del av verksamheten styrs i detalj av staten så blir man inte fri från det offentliga så länge huvuddelen av finansieringen kommer därifrån. En organisation som får sina pengar från det offentliga kommer alltid att hålla ett vakande öga på vad det offentliga tycker och tänker är lämpligt innehåll i kurser.
Men det offentliga Sverige är inte alltid någon god demokratisk ledhund. Det saknas inte aktuella exempel på när det offentliga Sverige (och stora delar av befolkningen) springer åt samma håll, för att plötsligt inse att de är på väg i farlig riktning. Den här osunda kollektivistiska tendensen kan motverkas genom en pluralism i det civila samhället som kan skapas genom frihet från staten.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Folkbildning kan uppstå i civilsamhällets alla små gemenskaper, såsom familjen, grannskapet, näringslivsbranscher, församlingar och föreningar. Där människor med liknande behov eller intresse strålar samman och ge varandra den kunskap individerna och gruppen behöver. Det är sant att föreningslivet bidrar till en demokratisk fostran. Men föreningar uppstår naturligt av gemensamma intressen, fritt från offentlig inblandning.
När Vuxenskolan retoriskt undrar vem som ska ”säkerställa föreningslivets överlevnad i Kalmar län”, så har de kommit långt ifrån tron på människors inneboende kraft och det ursprungliga civilsamhällets funktion.
Folkbildning är viktigt. ”En grundpelare i svensk demokrati”, med Vuxenskolans ord. Det är korrekt. Men folkbildningen är inte hotad bara för att studieförbunden tvingas banta kursutbudet. Kommun och region bör inte pytsa in sina egna skattepengar i en rörelse som har mycket att bevisa avseende dess nytta för folkbildningen.