Beslutet om nivåstrukturering av länets cancervård har fått mycket kritik de senaste veckorna. Kritiken rör dels hur beslutet tagits och dels konsekvenserna för vården.
Avseende beslutsgången så finns kritik mot att frågan inte lyftes till landstingsfullmäktige, efter ett misslyckat försök att göra just detta. Argumentet var att frågor av stor vikt för länets invånare ska beslutas i fullmäktige. Ett sådant argument är dock giltigt för kritikerna, men samtidigt ogiltigt för övriga. Allt beroende på hur man ser på nivåstruktureringen och dess konsekvenser.
Den politiska majoriteten bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet gick först ut och sa att det inte fanns ett beslut, trots att ett sådant redan var taget. Det har fått vissa kritiker att misstänka att beslutet fattats under den politiska radarn eller på något annat tvivelaktigt sätt. Majoritetens brist på fakta väcker onekligen frågor kring hur bra kontroll de har på verksamheten de styr över. Dock innebär inte denna brist att beslutet tagits på ett felaktigt vis.
Avseende beslutets konsekvenser har det framförts mycket oro kring både framtiden för Västerviks sjukhus och för vårdens kvalitet. Vissa politiker och medborgare oroas över att sjukhuset ska minska i storlek, få svårt att upprätthålla kompetens och rekrytera personal. Vidare finns en rädsla för hur patienter ska placeras och förflyttas då vården specialiseras till enskilda sjukhus.
Och specialisering är just vad det handlar om, enligt befintlig information. Det gäller att använda rätt begrepp, som inte leder tanken åt fel håll. Nivåstrukturering har tolkats både som neddragning och centralisering. Inget av dessa stämmer med landstingets beskrivning av ärendet. Och som flera debattinlägg påpekar är det en utveckling som nu sker i hela landet.
Det som klyver politikerna är dock inte vad nivåstrukturering är, utan synen på vilka konsekvenserna blir på sikt. Både avseende sjukhusets framtid och ökade risker för patienterna.
Det är värt att påtala att ärendet inte är någon stridsfråga mellan blocken. Oppositionen i form av allianspartierna har förvisso haft synpunkter och ställt villkor, men stödjer beslutet i grunden.
Politiskt är det främst Liberalerna som har varit kritiska. Men inte heller de synes helt eniga, då Pierre Edström (L), oppositionsråd i landstingsstyrelsen, skrivit under Alliansens stöd av nivåstruktureringen.
Därmed inte bevisat att beslutet inte får negativa konsekvenser. Och därmed inte heller sagt att man inte ska ta människors oro på allvar. Ty det bör man. Befolkningens förtroende för vården är nära nog lika viktig som vårdens kvalitet i objektiv mening.
Därför behöver landstingsmajoriteten sluta med att försvara beslutet (vilket hittills gått sådär). Och börja det mödosamma arbetet med att förklara vad de gör för att undvika risker och kompensera för eventuella negativa konsekvenser som följer av beslutet.