I måndags rapporterade SVT om sociala oroligheter i utanförskapsområden runt Borlänge och Norrköping. I båda fallen har flera bilar antänts och räddningspersonal och polis som kommit till platsen har därefter bemötts med stenkastning från ungdomsgäng. I Borlänge misstänker man att bränderna är anlagda för att locka till sig polisen. Det har gått så långt att räddningstjänsten inte vågat släcka bränder av rädsla för att bli attackerade.
Rapporteringen vittnar om en mycket oroande utveckling. När man skadar personal vars arbete det är att rädda liv och skydda medborgarna ger man uttryck för ett allvarligt samhällsförakt. Därför får denna typ av handlingar inte låtas gå ostraffade. Tyvärr lyckas de flesta stenkastarna komma undan och rättsstaten verkar nästintill handfallen när det gäller att stävja den här sortens brottslighet.
Givet att antalet utanförskapsområden lär öka är det avgörande att människor inte förlorar respekten för polis och räddningspersonal. Utan en grundläggande trygghet i hela samhället är varje försök till integration dömt att misslyckas. I det kortare perspektivet gäller det att upprätthålla ordningen för att på längre sikt kunna bryta utanförskapet i de här områdena.
En av de viktigaste åtgärderna är att få ut fler poliser på gatorna, för att markera statens närvaro. Internationell forskning visar att en synlig polis hör till de viktigaste faktorerna för att förebygga brott. En polis närmare medborgarna har också varit ett av huvudargumenten för den stora polisreformen.
Tyvärr är omorganiseringen av Polisen på väg att haverera eftersom den är underfinansierad med två miljarder kronor. Det har lett till att många poliser väljer att säga upp sig. I dag är det till och med fler som slutar på Polisen än som påbörjar utbildningen. Om ett haveri ska undvikas behöver Polisen få de pengar som reformen kostar. Ansvaret faller tungt på både rikspolischef Dan Eliasson, som lovade att genomföra reformen utan extra kostnader, och regeringen som gick med på detta.
Det måste även bli kännbara straff för de som väljer att attackera polis och räddningspersonal. Det handlar inte enbart om att höja straffen i avskräckande syfte utan också om att markera att den typen av handlingar skiljer sig från ”vanlig” brottslighet, då den utgör ett direkt hot mot samhället.
En liten tröst i sammanhanget är att är att det verkar ha skett en viss tillnyktring i samhällsdebatten. När upploppen i Husby bröt ut 2013 lades fokus på de strukturella orsakerna till kravallerna snarare än det egna ansvaret. Nu valde Norrköpings kommunalråd Lars Stjernkvist (S) att i stället prata om behovet av ordning och att det krävs kraftfulla åtgärder från ordningsmakten. Men det förutsätter också att Polisen får de resurser som krävs för att göra ett bra jobb.