Ledare: Helgar makten alla medel?

Då var det lika klart som väntat. Tomas Kronståhl (S) tar makten vid årsskiftet, tillsammans med C och MP. Att det blivande kommunalrådet är förtjust behöver knappast nämnas. Även kommunens ofrivillige oppositionsråd Mats Hugosson (C) lär vara lättad över att kliva tillbaka till rätt sida om politiken – den makthavande. Frågan är bara om de borgerliga väljare som röstade på centern är lika belåtna.

Betydligt mer oväntat var det valtekniska samarbete som utannonserades i torsdags. FP, KD, VDM, V och SV går samman för att få plats i nämnder och kommunstyrelse (KS). Sverker Thorén kallar det hela ett handlag för ”demokrati, samarbete och insyn”. Tillsammans tilldelas småpartierna två mandat i varje nämnd och KS, därmed får samarbetet ett inflytande som motsvarar Moderaternas.

Sverker Thorén (FP) vill dock vara noga med att det är endast ett samarbete för att uppnå inflytande nog att stå emot den gamla maktpakten, som enligt honom fortfarande består då kommunen leds av Kronståhl. Sant är att en valteknisk uppgörelse inte ska misstas för ett politiskt samarbete. Samtidigt stänger man inga dörrar för överenskommelser framöver, om än fast det för tillfället inte finns några beslut om saken.

Samarbetet innebär att betydligt fler partier kommer att vara representerade i nämnderna, en representation som är avgörande för den som vill ha inflytande över politikens löpande arbete. Kommunen har ingenting att förlora på att fler röster få komma till tals och man kan även tänka sig att reellt inflytande tänder många valtrötta partimedlemmars glöd. Så långt allt gott, men samarbetet är knappast oproblematiskt.

Ett av oppositionens främsta argument mot den förra mandatperiodens blocköverskridande storkoalition, var att den var principlös. Att det var ett onaturligt samarbete dömt att gå i graven. I den meningen har de alla haft rätt. Nu begår småpartierna samma misstag, genom att inleda ett indirekt samarbete med vad som i många fall borde vara deras motståndare.

Kristdemokrater och vänsterpartister bör inte ha mer gemensamt än insikten om att de inte har så mycket att enas om. Och ideologi måste få spela roll även i kommunpolitiken, åtminstone om det ska finnas anledning att ha tio partier representerade i kommunfullmäktige. Därför har kommunens folkvalda ett ansvar för att upprätthålla skiljelinjerna i partipolitiken. Det kan innebära att man av principiella skäl bör säga nej till synnerligen blocköverskridande samarbeten av tekniskt natur. Till och med om det innebär att en del partier inte får lika mycket makt som de på pappret skulle kunna få, om de bara har litet överseende.

Oppositionens överseende leder även till att den nu omfamnar ett socialistparti med allt annat än demokrati på agendan, även om dess företrädare gärna talar om den. SV ges plats i kommunens finrum för en folkpartistisk och vänsterpartistisk plats i KS. Många saker kan sägas, men att socialister med nämndposter skulle vårda kommundemokratin eller en god ton i det politiska samtalet är inte någon av dem.

En betydligt mer respektfull väg gentemot väljarna hade varit om de borgerliga samarbetat med VDM. Det hade skänkt dem en plats i alla nämnder och KS, utan att man gör avkall på sina principer eller sviker väljarnas förtroende. Samma utdelning hade uppstått i ett samarbete mellan V och SV.

Nu bidrar i stället den nya oppositionen till att cementera bilden av att vägen till kommunmakten helgar alla medel.