Länets kristdemokrater har anledning att gå med extra raka ryggar i dessa dagar. KD i Kalmar län med Anders Andersson i fronten var drivande i frågan som ledde till att Decemberöverenskommelsen föll.
DÖ var tveksam ur ett demokratisk perspektiv, den lade en våt filt över den politiska debatten och den gav Sverigedemokraterna gratispoäng som ”det enda oppositionspartiet”. Skillnaden nu från i december är att borgerliga politiker och väljare allt mer insett det orimliga i att rulla tummarna i en mandatperiod medan regeringen för en vänsterpolitik.
Skälet till att DÖ kom till var att SD hotade med att fälla varje budgetproposition (och därmed försöka fälla varje regering) som inte anpassade sig till SD:s invandringspolitik. DÖ betraktades som den bästa möjliga lösningen för att undvika politiskt kaos. Och när överenskommelsen kritiserats har det ständiga svaret varit att det saknas alternativ. Så är dock inte fallet.
Flera alternativa regeringsbildningar skulle kunna undvika återkommande regeringskriser. S+M, Alliansen+SD och en ren S-regering med hoppande majoriteter är alternativ som förts fram.
Men det finns ett annat alternativ som har större chanser, även om det negligerats hittills. Det är att låta SD göra verklighet av sitt hot, men utan att låta det leda till regeringskris. Det finns ingen konstitutionell anledning att en regeringen behöver falla bara för att deras budget faller. Det är en tradition som inte behöver efterlevas. Lövfen sade att han aldrig skulle kunna regera med någon annans budget. Det visade sig dock snabbt att han mycket väl kunde regera med någon annans budget så fort hans egen röstats bort.
Lite ryckigt kan man tänka sig att det blir om SD gör verklighet av sitt hot att fälla varje budgetproposition. Men lite ryckighet utgör ingen katastrof. Däremot manar det till ansvarsfulla budgetförslag från både regering och opposition som tar hänsyn till det reella läget och undviker förslag som leder till en jojopolitik. Politikens centrum kommer sannolikt åter att skjutas till den politiska mitten, då SD:s godtycke och oberäknelighet tvingar fram ansvarsfulla budgetförslag samt en och annan uppgörelse mellan blocken.
Det är nu läge att var och en röstar på sin politik, med sina väljares bästa i åtanke. Och att SD utmanas att göra detsamma. För när DÖ fallit ligger bollen hos SD. Vill de vara ett seriöst parti som tar sina väljare på allvar eller ett pajasparti som låter slumpen avgöra vilken politik man röstar fram. Om viljan att sabotera väger tyngre än viljan att ta ansvar kommer Sverige klara sig ändå, men SD själva kommer ta mycket stryk i opinionen.
Detta förhållningssätt leder till att makt förskjuts från regering till riksdag. Vi går från en situation där en minoritet bestämmer över alla för att en annan minoritet inte ska få komma till tals - till en situation där majoriteten av en representativ församling fattar besluten. Hatten av för Anders Andersson för att ha styrt Sverige i en mer demokratisk riktning!