Det är bra att regeringen och allianspartierna kan samla sig kring en bred uppgörelse för att stävja terrorismen. De 13 punkter partierna enades om i förra veckan är förvisso inte helt nya åtgärder men de är icke desto mindre viktiga. Åtgärder mot terrorn måste sättas in snabbt.
Allianspartierna har här all anledning att vara självkritiska. Under deras tid vid makten hände alldeles för lite. Kriminaliseringen av terrorresorna som nu är den kanske mest prioriterade åtgärden, med en proposition som väntas redan till den 23 december, borde kriminaliserats långt tidigare.
Sverige har ju under en lång tid exporterat jihadister som åkt ned till Syrien för att våldta och mörda för terrorsekten IS. Att de sedan kunnat åka hem till Sverige för att vila upp sig i godan ro är inget mer än ett hån mot IS offer.
Vänsterpartiet, som till skillnad från SD deltog i förhandlingen, valde att hoppa av eftersom de anser att några av de nuvarande förslagen inte är tillräckligt rättssäkra. Bland annat kriminaliseringen av terrorresorna och finansiering av resorna, som V menar är ineffektiva då kriminaliseringen knappast lär avskräcka IS-anhängarna. Kriminaliseringen skulle kunna ställa till trassel för personer som har helt legitima anledningar att åka eller skicka pengar till Syrien.
En annan del av överenskommelsen som V kritiserar är att tillåta hemlig dataavläsning. V har rätt i att det är problematiskt att ge staten rätt att spionera på medborgarna. Det betyder dock inte att metoden ska förkastas om den används i syfte att bekämpa terrorism. Dock är det viktigt att lagen tar hänsyn till medborgarnas personliga integritet och privatlivets helgd. Vilket både Alliansen och regeringen är väl medvetna om. Det samma gäller digital delning av information mellan FRA, Must och Säpo för att bedöma terrorhot.
Överenskommelsen innehåller flera självklara åtgärder som borde ha vidtagits för länge sedan. Missbruket av svenska pass har pågått under lång tid utan att antalet pass man kan få förlora begränsats.
Inga offentliga medel till våldsbejakande budskap är ett annat exempel. Varför i hela friden finns en sådan självklarhet med på en lista med 13 åtgärder mot terror? Har offentliga medel tidigare fått användas för att sprida våldspropaganda? Dessvärre måste frågan besvaras jakande.
Det är naturligtvis bra att regeringen och de borgerliga partierna nu sluter upp kring dessa åtgärder. Terrorattackerna i Paris och den höjda svenska terrorhotsnivån blev ljudliga väckarklockor även för våra svenska politiker. Den handlingsförlamning som gjort att Sverige är det land i Europa som skickat näst flest jihadister till Syrien med hänsyn till folkmängd verkar nu tack och lov upphört.
Allvaret i terrorhotet mot Sverige kräver hårda nypor, men också eftertanke. Därför är det viktigt att noggrant utreda hur antiterrorlagar kan kombineras med ett skydd för de personliga friheterna. Det är ju trots allt dessa demokratiska värden vi försvarar mot terroristerna.