Hade statsministern blivit tvingad till att hålla denna presskonferens i all hast? Yrvaket och stressat är de två centrala intrycken av dagens framträdande. Omgärdad av finansministern på ena sidan och försvarsministern på den andra så meddelade Magdalena Andersson sina planer för försvaret, men trots att tre statsråd var närvarande kunde få konkreta åtgärder urskönjas under frågestunden.
En märkbart irriterad försvarsminister Peter Hultqvist anklagar en journalist för att vara ironisk på frågan om Sverige kan förvänta sig att våra försvarssamarbeten kommer leda till att andra länder faktiskt sänder oss soldater vid ett krig. Det är en relevant fråga, och det är olycksbådande att Hultqvist verkar anse den löjlig. Ska det tolkas som att han inte har förtroende för våra vänner? Det gör i så fall regeringens fortsatta Natomotstånd ännu mer svårförståeligt.
Finansminister Mikael Damberg kunde inte ännu ge svar på hur och när de ökade anslagen ska vara på plats, men att det kommer att röra sig om en skattehöjning. Han hänvisade till att regeringen inte ännu haft möjlighet att gå igenom Försvarsmaktens och de andra myndigheternas dokument, och kunde därför inte vara mer konkret än så i nuläget. Det hade kanske varit bättre att tillkalla en presskonferens när finansministern hade haft möjlighet att förbereda sig ordentligt.
Magdalena Andersson gjorde sina intentioner tydliga: Vi ska röra oss mot Natos krav på försvarsbudget, alltså två procent av BNP, men vi ska inte gå med i Nato. Vi ska utöka värnplikten, men finansieringen av detta är ännu oklar. Dessa förstärkningar kommer även att beröra civilförsvaret, säger hon också, och nämner sedan i förbifarten frågor som äldreomsorgen, sjukvården, förlossningsvården och den gröna omställningen.
Att även dessa frågor fortsatt är viktiga är självklart, men vad de har för relevans på en presskonferens om försvaret är svårare att begripa. Om denna nya beredningskatt, hur den än kommer att utformas, även kommer att användas till att finansiera allt detta så kommer det knappast att räcka till för att nå deras budgetmål för försvaret, och får snarare ses som en allmän skattehöjning än en respons på Putins hot mot Sverige.
Anderssons uttalade ambitioner om försvarets förstärkning är ett hyfsat första steg, men retorik kommer inte att hålla gränsen om väl kriget kommer. Vi behöver klarspråk och en regering som faktiskt har en färdig plan för hur en kris ska bemötas innan den redan är ett faktum. Allt annat är i nuvarande läge farligt.