Samtidigt visar Brå:s statistik att av nästan 9 500 åtal mot personer i åldersgruppen ledde endast 4 till fängelse under 2020. Det är en direkt konsekvens av den svenska kriminalpolitiken.
En reform av brottsbalken från 1989 gör vår straffrätt passiv snarare än aktiv. Det som tas i beaktande när straffmätningen sker är den brottsliga handlingen, inte att förhindra framtida brott eller skydda allmänheten. Reformen innebar även en presumtion mot fängelse, det vill säga att fängelsestraff ska undvikas till varje pris.
Dessa principer gäller för alla gärningsmän. Men för minderåriga står det i brottsbalken att för den som är under 21 år ska åldern särskilt beaktas vid straffmätningen. Det gör att rätten får döma till lindrigare straff än det föreskrivna.
Riksdagen har beslutat i flera omgångar att den så kallade åldersrabatten ska tas bort. Regeringen skulle ha inkommit med en proposition under våren, men har inte ännu agerat. Dessvärre gäller detta lagförslag endast för unga över 18 år eftersom regeringen fortfarande anser att det finns goda skäl för att särbehandla åldersgruppen 15–17 år.
Det hade alltså inte hjälpt i fallet med den 17-åring som är misstänkt för mordet på polismannen i Göteborg häromsistens. Eftersom tonåringen redan varit föremål för omfattande brottsförebyggande åtgärder sedan fler år tillbaka enligt DN (13/7) verkar lösningen inte vara ungdomsvård.
Att det är en tydlig skillnad mellan den svenska och den danska lagstiftningen fick däremot de fem gängmedlemmarna från Sverige som dömdes för ett dubbelmord i danska Herlev erfara. Danska hovrätten dömde, i enlighet den så kallade gängparagrafen, de tre äldsta till livstids fängelse och de två under 17 år till 16 års fängelse (TT 9/7).
I Sverige står vi handfallna. Den ökade ungdomsbrottsligheten med allt yngre förövare som begår allt grövre brott är en utveckling som inte spontant kommer att stanna av. Lockelsen av status och snabba pengar är alltför stor. Men det är dags att sätta ned foten. Dels för att visa att grova brott är oacceptabelt, dels för att skydda samhället från framtida brott. Ta bort alla straffrabatter, åldersrelaterade eller mängdrelaterade. Bestraffa återfall samt organiserad brottslighet ordentligt.
Vem förstår inte allvaret i situationen? Riksdagen kanske kan ge en liten fingervisning. Precis innan sommaruppehållet riktades 11 tillkännagivanden till regeringen om unga brottslingar. Debatten visade tydligt att S, MP och V emotsätter sig de flesta åtgärderna. Det är alltså naivt att tro att den sittande regeringen har en lösning på problemet.
Det behövs en ny regering som tar problemet på allvar. Det behövs även en helt ny syn på straffrätten och på de unga brottslingarna. Är du gammal nog att begå brottet är du gammal nog att brösta ett riktigt straff för det.