Förslaget från Moderaterna går ut på att ersätta de många olika bidrag som nyanlända i dag kan vara berättigade till, med ett enda enhetligt system. Nyanlända ska under de första fem åren inte kunna få försörjningsstöd, etableringstillägg eller flerbarnstillägg. I stället ska nyanlända utan egen försörjning få statlig etableringsersättning, även om vissa andra stöd, som barnbidrag, fortsatt ska gå att söka.
Den högsta ersättningsnivån ska också vara klart lägre än vad nyanlända sammanlagt kan få ut i dag. Taket föreslås ligga på motsvarande 75 procent av en lägstalön, alltså omkring 12 000 kronor efter skatt. Ett bidragstak under de första åren i landet är ett led i att människor som flyttar hit måste kvalificera in sig i välfärden. Det skickar en viktig signal som påminner om att de pengar som man kan få från det offentliga, ursprungligen har tjänats in av alla som betalar skatt i Sverige. Den som vill få hjälp måste också själv bidra till att hjälpa andra.
De lägre ersättningsnivåerna innebär en välkommen återgång till arbetslinjen. Av både principiella och praktiska skäl bör det aldrig gå att få högre inkomst från bidrag än arbete. Särskilt för nyanlända, vilka alltför ofta hamnar utanför arbetsmarknaden, är det viktigt att det lönar sig att ta ett jobb. Att ha ett arbete att gå till är grunden för att kunna bli en del av det svenska samhället.
Sverige har tidigare märkt ut sig internationellt genom våra mycket generösa bidragssystem för nyanlända. Vilket gjort oss till ett attraktivt land att flytta till. Denna åtstramning i utbetalningar lär minska de så kallade ”pull-faktorerna” och bidra till få ned migrationen till hanterbara nivåer.
En märkligt underrapporterad del av Moderaternas förslag är att det lär minska kommunernas finansiella börda. I dag ersätter staten kommuner för nyanlända som placerats där, under de två första åren. Därefter är det upp till kommunen att ta hand om dem på samma sätt som övriga invånare. Detta har inneburit påfrestningar för kommuner som tagit emot många nyanlända.
Enligt Moderaternas ersättningssystem är det staten som har försörjningsansvar under de första fem åren i Sverige. Samtidigt ska kommunala bidrag, såsom försörjningsstöd, inte vara tillgängligt för nyanlända. Detta lär komma som en stor lättnad för många kommuner.
Det är också högst rimligt att staten tar de ekonomiska kostnaderna, då det är den som beslutar om såväl migrations- som arbetsmarknadspolitik. Egentligen borde staten ha ansvaret längre än fem år, då det fortfarande tar betydligt längre tid än så för flertalet nyanlända att bli självförsörjande. Moderaternas förslag är dock en god början för en hållbar migration.