Regeringen säger sig inte vilja överlåta bestämmanderätten över den svenska skogen till EU. Det är bra men det förutsätter att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) verkligen gör vad han kan för att hindra EU-kommissionens maktambitioner.
Förhoppningsvis säger regeringen samma sak i Bryssel som de säger här hemma. Även om det är riksdagens opposition som tvingat in regeringen på spåret i EU-nämnden. Vi får förutsätta att regeringen fullgör sina plikter mot medborgarna även om det kanske hade varit enklare att flyta med strömmen.
Rimligen kan inte förhandlingarna om skog och klimat som pågår i Bryssel skötas på samma sätt som förhandlingarna om vapendirektivet, då regeringen gjorde mindre på mötena för att stoppa dåliga lagförslag än man försäkrade jägare och skyttar här hemma om att man gjorde.
Det är mycket som står på spel för Sverige. Om EU-kommissionen får sin vilja igenom blir det den Europeiska miljömyndigheten i Köpenhamn som ska hålla ordning på hur mycket koldioxid som medlemsländerna släpper ut jämfört med en bestämd referensnivå. För skogsbrukets del innebär det i praktiken ett tak för hur mycket skog som kan avverkas i landet.
Tanken är att EU genom att skärpa kraven och kontrollen på medlemsländernas utsläpp av växthusgaser ska nå målet om att minska utsläppen med minst 40 procent till år 2030 jämfört med 1990 års utsläppsnivå.
Givetvis ska inte EU lägga sig i vår skogsskötsel. Det finns all anledning att oroas av konsekvenserna av att länder som knappt har någon skog ska vara med och styra och ställa med den svenska skogsnäringen. I Sverige som till två tredjedelar är skogsmark är skogen en av de viktigaste resurserna i klimatarbetet. Uttagen av virke kommer att öka för att minska beroendet av fossil energi.
En ökad användning av skogsråvara är dessutom fullt rimlig. Enligt Riksskogstaxeringen ökar virkesförrådet med 120 miljoner kubikmeter per år och det nuvarande uttaget är endast 85 miljoner kubikmeter. Landets skogsägare har under lång tid huggit mindre än tillväxten vilket resulterat i att vi i dag har mer virke än någonsin.
Detta måste övriga EU förstå. Det finns krafter som verkar för att skog inte ska räknas som en förnyelsebar råvara då ett träds omloppstid är många decennier. Dumheter naturligtvis men fortfarande ett hot mot svenskt skogsbruk. Om EU genom att hänvisa till klimatåtgärdernas gränsöverskridande karaktär får inflytande över virkesuttaget så kan vi vara säkra på att det kommer att missgynna Sverige. Hur målet om en fossilfri fordonsflotta ska nås till år 2030 utan att virkesuttaget ökar är svårt att förstå.
Förhoppningsvis lyckas Bucht med sitt uppdrag och skogen förblir en nationell angelägenhet – allt annat vore en katastrof. Risken är annars stor att vi tappar kontrollen över skogsbruket till Bryssel och Köpenhamn. Vilket naturligtvis inte skulle vara bra för vare sig svensk ekonomi eller planerna på en utfasning av fossil energi.