I en debattartikel går företagaren Åke Sjöblom ut i försvar för Harald Hjalmarssons politiska gärning (VT 27/3). Det är en enskild företagares fulla rätt att tycka bra om enskilda politiker. Dock är debattinlägget värt att diskutera vidare. Dels för att Sjöblom gör sig till förespråkare för de flesta av kommunens företagare. Dels för att han argumenterar emot att det skulle förekomma vänskapskorruption, men samtidigt råkar bekräfta att det är just vad det handlar om.
Att en politiker bryr sig om, och har kännedom om, näringslivets villkor är givetvis utmärkt. Problematiskt blir det när kontakten med denna politiker blir avgörande för företagares framgång. Denna kontakt behöver inte handla om vänskap i bemärkelsen att man äter middagar och åker på båtutflykter tillsammans. Vänskapskorruption syftar på en situation där personliga kontakter är viktigare än regelverk.
Sjöblom beskriver hur han fått vägledning av Hjalmarsson. Att han tack vare Hjalmarsson vågat fatta beslut kring exempelvis investeringar. Och hur han fått råd kring vilka personer i byråkratin som borde kontaktas för att ett ärende inte ska hamna i limbo i onödan. Men om kontakten med en enskild politiker avgör huruvida en företagare vågar investera, och huruvida denne undviker onödiga förseningar av ärenden - vad säger det om samhället och näringslivspolitiken?
Samhällen som har problem med korrumperande nätverk präglas av vissa återkommande karaktärsdrag. Till dessa hör personer i maktposition vilka agerar som privata aktörers förlängda arm. Personliga kontakter skapar fördelar. Tjänster och gentjänster utbyts mellan offentligt och privat. Den offentliga verksamheten präglas av bristande insyn. Det förekommer aktiv mörkläggning. Vissa nätverk bildar raster över samhället och kontrollerar stora delar av det.
Vi kan tala om en kultur. Istället för att bli upprörda över den korruption som avslöjas är det många som riktar sin kritik mot visselblåsare och granskare. Beskrivningen kan dra tankarna mot samhällen som präglas av organiserad brottslighet eller länder med svag rättsstat. Det är dock Västervik som avses.
Vi ska inte peka finger åt de företagare som är en del av denna kultur. När regelverket upplevs fientligt mot företagande och förståelsen för företagandet brister inom kommunen tar man tacksamt emot den hjälp som står till buds. Men den hjälpen kommer ibland till ett högt pris. När personliga kontakter blir avgörande för att lyckas blir kunskap, kompetens, kreativitet, ansträngningar och risktagande mindre viktigt. Det gör samhället oundvikligen fattigare.
Sjöblom är en av många företagare som Västervik har anledning att vara stolta över. Han har utvecklat ett växande och välmående företag som skapar nytta, jobb och välfärd i kommunen. Trots alla utmaningar som ligger i rollen som entreprenör. Det vore uppriktigt intressant att veta vad han tycker vore den bästa politiken för dem som startar företag här idag. En politik där framgång skapas av personliga relationer, eller en politik där framgång skapas av ansträngning och skicklighet? Hade det inte varit bättre att Sjöblom på en gång fått den service och de kontakter han behövde av kommunens tjänstemän, utan att behöva gå via en enskild politiker? Frågan är inte bara retorisk. Den är ställd till företagare för att skapa dialog.
Lika sant som att Sverige har relativt låg grad av korruption är att många här kraftigt underskattar den korruption som faktiskt existerar. Både omfattningen och skadeverkningarna. Svenskar vill inte gärna se korruptionen. Och när den bevisligen existerar så betraktas den av många som en avvikelse och förmodligen inte så värst farlig. Det gäller även i Västervik. Motståndet kan möjligen delvis förklaras av att de som drar nytta av sina relationer kan förlora på en förändring. Men det stora motståndet beror sannolikt på att man inte vill ändra sin syn på kommunen som samhälle.
Det här är ett tillfälle och ett vägval för Västervik. Antingen sluter vi leden, går i försvarsställning och jobbar vidare med våra nätverk och personliga kontakter. Eller så öppnar vi oss mot omvärlden, jobbar rättssäkert, ser över kommunala rutiner och utvecklar regelverken. Det första leder helt säkert mot fler liknande avslöjanden och problem. Och stagnation. Det andra leder oss mot ökad kreativitet, företagsamhet och tillväxt. Det som behövs är en politik för alla företagare istället för ett fåtal - en politik för företagsamhet.