När nya tongångar nu hörs från regeringen, bland annat genom en ny utredning, verkar det dock inte bero på behovet av rättssäkra och snabba processer generellt, utan på en senkommen insikt att svensk gruvnäring är viktig för klimatomställningen. Sällsynta metaller och mineraler behövs bland annat till nya batterier i elektrifieringen.
För att få bedriva gruvdrift i Sverige krävs en lång rad tillstånd, vilket i sig är helt i sin ordning. En gruva innebär trots allt ett märkbart ingrepp på platsen. Samtidigt måste gruvan grävas på en plats där metaller eller mineraler faktiskt finns. Tillståndsprocesserna ska då så snabbt som möjligt kunna reda ut eventuella konflikter och säga ja eller nej till gruvbolaget. Men ett slutgiltigt svar tycks alltför ofta ta många år att få fram.
Ett exempel är processen kring en ny gruva i Kallak i Jokkmokks kommun. Efter oenigheter mellan länsstyrelsen å ena sidan och kommunen och myndigheten Bergsstaten å den andra landade frågan hos regeringen 2017. Sedan dess har det inte tagits många spadtag. Faktum är att Konstitutionsutskottet i sin kritik i december 2020 beskriver att regeringen inte gjort några synliga handläggningsåtgärder i ärendet på tre år.
Nu finns dock en strimma av hopp om bättring. Regeringen tillsatte 11 mars en utredning som ska se över tillståndsprocesser och regelverk för gruvnäringen. I uppdraget finns flera positiva inslag, som att hänsyn ska tas till att svenska gruvprojekt kan minska den globala klimatpåverkan – våra miljökrav är högre än på många andra håll i världen.
Dessvärre tycks regeringens huvudsakliga motiv till att vilja korta tillståndsprocesserna vara av miljökaraktär. I pressmeddelandet talar näringsminister Ibrahim Baylan (S) bara om gruvnäringens vikt för den gröna omställningen. Hade det blivit någon utredning om det ”enda” syftet varit att säkra rättvisa och förutsägbara villkor för företagen? Behandlingen av Kallakprojektet ger ett nog så tydligt svar på den frågan.
I kontrast till regeringens agerande trädde Moderaterna nyligen fram med åtgärder för att stärka Sverige som industrination (DI 21/3). Vad gäller gruvnäringen föreslås bland annat att en enda myndighet ska ansvara för hela tillståndsprocessen, vilket skulle korta ledtiderna. Och gruvnäringen backas inte enbart för att metaller och mineraler behövs för klimatomställningen, utan också för att den skapar tillväxt och utveckling.
Gruvnäringens positiva effekter ger anledning att förenkla processerna för bolagen. Men det ska inte krävas att dessa effekter stämmer överens med politiska ambitioner för att regeringen till slut ska ta tag i saken.