Att Sveriges gränskontroll dras med stora problem uppmärksammades nyligen i en Schengenrapport, namnet på EU:s gemensamma passområde. Men nu har det framkommit att bristerna är långt mer omfattande än så. Detta i form av en rapport från EU-kommissionens granskning, som SR Ekot har tagit del av (22/10).
Den kritik som lyftes fram tidigare i höst var att Gränspolisens personal inte är tillräckligt utbildad. Den saknar till exempel kunskap om att upptäcka falska pass, anställda nyttjar inte profileringslistor och tar inte fasta på riskindikatorer för att upptäcka återvändande jihadister. Det brister även i kunskap om den juridik som ligger till grund för personalens befogenheter.
Det här är oroande. Personer som inte har rätt att komma in i Sverige kan innebära stora risker, särskilt om de har för avsikt att skada befolkningen. Det borde vara en självklarhet att de som släpps in i landet inte har ont uppsåt.
Nu har det också uppdagats att Polisen, Kustbevakningen, Migrationsverket och Tullen, som tillsammans ansvarar för den yttre gränskontrollen, saknar en gemensam struktur och enhetlighet i arbetssättet. Att detta minskar kvaliteten i gränsbevakningen är givet och det riskerar också minska andra EU-länders förtroende för Sverige.
Men kritiken slutar inte där. EU-kommissionens rapport anklagar Sverige för att på flera punkter bryta mot Schengenregelverket, som sätter standarden för de europeiska ländernas gränsskydd.
EU-kommissionen har tagit fram en sekretessbelagd lista på åtgärder som Sverige behöver genomföra. Sammanlagt är det 95 punkter. Enligt Patrik Engström, som är chef för Gränspolisen, hör samtliga brister till fem större områden: organisering och ledning, resurssättning, kompetensnivåer, arbete med riskanalyser och it- och teknikstöd.
Att problemen nu har visat sig vara större än vad som tidigare rapporterats är allvarligt. Det krävs nu fler åtgärder än att bara utbilda personal. Nu måste krafttag tas för att få gränskontrollen att fungera.
Men hade man inte kunnat se bristerna tidigare? Ett problem som EU-kommissionens rapport pekar ut är att personalen saknar viktiga databaser att göra sökningar i. Detta gäller vid all gränskontroll i Sverige; på flygplatser, i hamnar och vid vägövergångar. Men det är inte första gången problemet har uppmärksammats. Redan 2011 påpekade EU-inspektörer bristerna.
Trots det har inget skett för att åtgärda problemet. En anledning kan vara att den yttre gränskontrollen inte har prioriterats. Sedan år 2000 har andra områden gått före. Dessutom ska man inte utesluta att den stora omorganisationen som gjordes 2015 kan ha inneburit att frågan prioriterades ned ytterligare.
Det är alltid lätt att vara efterklok. Bristerna borde ha upptäckts och åtgärdats tidigare. Kvaliteten i gränspolisens arbete måste bli bättre. Annars riskerar Sverige att bli en magnet för människor som vill orsaka skada.