Expressen avslöjade vid sommarens början (2/6) att de upplyftande svenska resultaten i Pisaundersökningen 2018 kunde bygga på falska grunder. Nyanlända elever som har undervisats i svenska i mindre än ett år får undantas från proven. Men enligt Expressens beräkningar undantogs fler elever än så. Intervjuer på skolor visade också att reglerna tolkades på olika sätt.
Redan dagen efter avslöjandet begärde utbildningsminister Anna Ekström (S) att OECD, som driver Pisa, skulle granska de svenska resultaten. Nu rapporterar dock Expressen (7/9) att Ekström gett Skolverket i uppdrag att å regeringens vägnar förhandla med OECD om granskningens ”innehåll, tidsram och kostnad”. Problemet är att det var just Skolverket som ansvarade för undersökningen 2018 och därför inte kan betraktas som oberoende.
Det kan visserligen vara möjligt för organisationer att idka självkritik. Men en serie interna mejl visar att Skolverkets personal inte ens verkar villiga att överväga att fel kan ha begåtts. I stället fokuserar de på mer eller mindre rimliga alternativa förklaringar. Det är för just sådana situationer som extern, oberoende granskning finns.
Utbildningsministern har avfärdat kritiken mot Skolverkets inblandning. Hon hävdar att den vägs upp av samordning med utbildningsdepartementet och att själva granskningen ska genomföras av OECD. I strikt mening kan dock ingen av dem heller sägas vara helt opartiska. Det är ju regeringens utbildningspolitik som prövas och OECD ska granska implementeringen av sitt eget prov.
Tyvärr verkar frågan falla utefter de vanliga partipolitiska linjerna. I utbildningsutskottet krävde M och L nyligen en oberoende granskning (Expressen 10/9), vilket S, MP, V och C reserverade sig mot.
Frågan är dock större än huruvida regeringen framstår i god eller dålig dager. I grunden handlar det om huruvida vi kan hjälpa de elever som behöver det. Svensk skoldebatt har under de senaste tio åren i hög grad styrts av Pisaresultaten. Det var de sjunkande resultaten år 2012 som gjorde att både väljare och politiker insåg hur stora skolans problem var och satte skolfrågorna på dagordningen.
Om de relativt goda resultaten från 2018 felaktigt får det att verka som att problemen i stort sett är lösta skulle det lämna de eleverna som fortfarande inte får tillräckligt med stöd i sticket. Dessutom visade Expressens intervjuer med rektorer och lärare på en tendens att vilja skydda svagare elever från sämre provresultat.
Att sänka kraven för att hålla uppe barnens självkänsla vore dock att göra dem en björntjänst. Bara genom att få tillräckliga kunskaper kan de klara sig själva så småningom. Därför behöver vi veta hur mycket, eller lite, vi kan lita på Pisaresultaten från 2018.